Vi kan åtminstone kalla honom Skräpis

Min dator gick sönder, och kameran. Samtidigt. Det här är en gammal arkivbild från Antwerpens stadspark. Yeah right, säger du. Yeah, yeah whatever, säger jag osäkert och rycker på axlarna som om jag inte brydde mig. Men det gör jag faktiskt. Nu är dator och kamera fixade. Nu ska det ska bli bättring. Lovar.

Att knyta ihop säcken

Någon har sagt att 90 procent av allt är skit. Häromdagen när jag funderade på detta återkallade jag plötsligt en känsla som jag inte har upplevt sedan den där augustinatten för väldigt länge sedan då jag låg på en skärgårdsklippa med magen full av pinnbröd och planlöst stirrade upp på stjärnhimlen. Universum är verkligen oändligt. 90 procent av allt är verkligen skit. Vägen till insikt var något så simpelt som en alternativ formulering. Jag är i grunden en ganska positiv person och hade tidigare lite svårt att förlika mig med att 90 % av, säg, min släkt är skit, eller att 9 av 10 kaffesorter smakar Gevalia. Men när jag istället tänkte på siffran 10 så klarande det hela. Jag lyssnar på cirka 10 % av låtarna i min musiksamling, jag umgås med cirka 10 % av människorna jag känner, jag uppskattar 1 av 10 av knäckebrödsvarumärken i mataffären och jag kommer ihåg cirka 10 % av ledarsidan i DN direkt efter att ha läst den. Vad har det här då med bilden att göra? Ingenting, allt. Det fina med 10 %-reglen är att den kan plockas fram och dammas av lite efter behov. Tillämpad här kan väl konstateras att snubben bakom det här kladdet inte skulle kvala in bland Sveriges cirka 1.000.000 människor som inte är...skit.

De tio budorden

1. Plopp. Du ska inte sprätta fimpar från balkongen.
2. Plopp. Du ska inte lämna pizzakartongen på klipporna.
3. Plopp. Du ska inte ha begär till din nästas åsna.
4. Plopp. Du ska inte lämna tomglas i föreningens återvinningsrum. Där slänger man tidningar, wellpapp, elektronik och grovsopor. Och tydligen tomglas också. Men det ska du inte göra. Du fattar inte det, eller hur? Jag förstod nästan det eftersom de där kassarna med Grolsch och "något gott till fisk"-vinet dyker upp efter varje lönehelg. Gå till en sådan där glasigloo istället, tack.

5. Plopp. Du ska inte begå äktenskapsbrott ("ligga runt").

6. Plopp. Du ska aldrig tömma soptunnor vid gungorna i Sannadalsparken. Det är inte okej.

7. Plopp. Du ska hedra din moder och din fader.

8. Plopp. Om du jobbar på kommun med samhällsplanering ska du ägna resten av dagarna fram till pensionen åt att övertala dina kollegor att belysning runt sjön Trekanten och en slinga ute på den där udden vid Vinterviken vore en lämplig investering.

9. Plopp. Du ska inte äga, hyra, låna eller köra vattenskoter. Du ska inte heller ägna vattenskotrar något överdrivet intresse när du stöter på dem till sjöss; inte gapa, vinka eller skrika "tjohoo, vad snabbt det går!!". Vattenskoterförare förstår inte ironi.

10. Plopp. Du ska inga andra bloggar läsa jämte min (med undantag för den här, den här, den här, den här och den här.)

Missriktad välvilja

Visst, vid första anblick ser det jättegulligt ut. Ett barn har plitat ner ett livsbejakande nonsensbudskap på främmande språk, visserligen blandat versaler och gemener hej vilt, men i övrigt stavat korrekt och på det stora hela fått till en läsbar layout, komplett med rosetter i olika glada färger och ett utropstecken som verkligen gör skäl för sitt namn. Ett sådant här papper, inga problem. Men det räckte naturligtvis inte. Pappas nya färgskrivare var helt enkelt för lockande. Och budskapet, guuud vad fint ungar, för bra. Papperet med plattityden mångfaldigades och monterades upp med tejp från PS (Prisa Skräpet), vilket gjorde att "affischerna" tämligen omgående släppte från sitt underlag och singlade ner i rabatter, på gångvägar och i sandlådor. Så barn, konklusionen lyder som följer: jag försöker vara happy, men när jag ser sådant här blir jag lite worried.

Snälla!

Säg att du vann 10 miljoner på en skraplott där och då, eller att du fick ett dödsbud, eller att någon av juniorerna runt bordet satte en banan i halsen och fick köras akut till hospitalet, eller att grannen ringde och berättade att det sipprade rök ur er brevlåda, eller att det landade ett ufo på slänten ner mot Trekanten, eller att ni sprang iväg och sökte skydd för regnet men snart kommer tillbaka för att städa upp, snälla säg det.

Säg inte att ni bara bara åt lite mellis och sedan reste er och gick därifrån.

Yo!

Yoyoyo! Get your shit together, man.

Oordningen återställd

Nu kör vi igen!

Locket på?

Jaha. Tillbaka i Gröndal igen. Spatserandes i godan ro på bryggan, tänkandes på än den ena (vattenskoter = tribal + långa jeansskjorts + tajt linne + en lite finare badtoffla + finnar på ryggen + aggressivitet + en kasse cash) än det andra (vattenskoter 1 möter vattenskoter 2 i full kareta. Vattenskoter 1 girar styrbord, vattenskoter 2 girar...öhvafan, babord). Ganska fint här ändå, i gamla Grönis. Inte så mycket skräp som man hade kunnat vänta sig. Några glasspapper, en engångsgrill (jamen kom med nåt nytt!), ett lattelock som någon nafsat nervöst i. Vad är grejen? Är det vädret? Lågkonjunkturen? Bloggen? Eller, herrejösses, det kan väl inte vara så att folk har tagit åt sig av Stockholms stads helt obegripligt dåliga skräpkampanj. Nåväl, jag borde väl vara nöjd antar jag. Samtidigt känner jag en pirrande oro i kroppen, för inte kan väl det här vara slutet? Inte ska jag väl tvingas lägga locket på nu?

Torsdagsskräp

Lite random utslängt sådär, på en slänt ner mot Trekanten. Fan, mitt i all idioti måste jag nog ändå erkänna att det finns något estetiskt tilltalande i lämningarna av en person som har frossat i 200 gram chirre och därpå slitit upp ett paket från Guldfynd.

Att sluta med blöja

Enligt en nyligen publicerad undersökning belastar ett barn familjens balansräkning med i runda slängar miljonen, från vaggan till 18-årsdagen. Smaka på den! En mille minus i kassan för skriket, bråket, bajset, otacket, tredagarsfebern, klösmärket, treårstrotset, tonårstrotset, matvägrandet, vabbet, babblet, smockan, föräldramötet, Polarn-rean, pappagruppen, nattvaket, sömntåget. Och kärleken förstås, men ändå; en miljon kronor. För de pengarna skulle man kunna åka till Paris med sin käresta redan nu till helgen, och sedan fortsätta beta av Europas mest romantiska städer à la weekendresa-style med flott hotell och god mat ända tills letterna devalverar. Men istället sitter man där med sitt bostadslån, sin bil och ett barn som drar fyra blöjor om dagen gånger 1095 levnadsdagar so far gånger tre kronor per blöja, vilket landar på svindlande 13140 kronor. Så vad gör man? Jo, man köper sig en engångsgrill, en flintastek, en potatissallad med tveksamt bäst före-datum, två burkar Cola och en påse halspastiller med "milt laxerande effekt". Sedan tar man med sig knodden på grillkalas vid Ormberget, låter honom fylla en sista Up&Go till bredden och tar därefter ett högtidligt farväl av blöjepoken vid en soptunna nedanför brf Mälarklippan. I slutändan kanske lite rikare. Samtidigt: oändligt mycket fattigare.

Pizzan, bajset och tröttheten

Få saker provocerar mer än de här kvarglömda kartongerna med innehållet i festligt typsnitt på framsidan. Inte minst när de gör sällskap av en påse hundskit. Jag tänker mig någon för trött för att rösta, för trött att laga punkteringen på sin cykel, för trött att gå till tandläkaren, för trött för att älska, för trött att då och då byta underlakan i sängen, för trött att ringa sin mamma och säga "Grattis på mors dag!" alternativt "Vi måste tala ut om min barndom", för trött att tacka nej till försäkringsmäklaren som tränger sig på i luren, för trött att prova ett nytt vin på systemet, en nytt skämt på krogen, en ny väg i livet, för trött att skriva julklappsrim, för trött att smörja in sig med solskyddsfaktor. För trött för att ta sin kärlek i handen, titta honom/henne djupt i ögonen och viska: "Älskling, jag bjuder på middag ikväll. Hemlagat."

Beviset

Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates tittar inte på tv och surfar måttligt på internet. Men framförallt lyssnar hon inte på musik, skulle aldrig få för sig att stoppa in ett par hörlurar i öronen. Varför dårå, kanske du frågar dig, verkar knäppt ju. Kan tyckas, men när Oates talar klarnar det mesta: "Musiken, det ständiga ringandet i öronen, hindrar mig från att tänka en enda vettig tanke".

Ode till en trasig krycka

Högstämd, låghalt, gammal eller tung
en krycka gör inte skillnad, dömer inte, stöttar bara
i medgång, motgång, sol och regn
när gipset skaver, eller kepsen
AJ!
ja, det gör ont att leva
AJAJAJ!
jätteont
En stelbent följeslagare har lämnat in
lilla gubbe
lilla gumma
Vem var du?
Vad hände - blev du arg?

The return of den portugisiske örlogsmannen

Utpyst, förnedrad och död. Det trodde du, det trodde jag, det trodde de. Men ibland vill ödet annorlunda. I en anträngning på gränsen till vad någon manet tidigare presterat, lyckades vår vän uppbåda sina allra sista krafter till att ringa på hos Argon Revisionsbyrå på Grenljusbacken 23.

"Jag vill göra en rekonstruktion", väste han i porttelefonen.
"Har du kvitton", svarade revisor Bergström.
"Hundratals!", skrek maneten och vände ut och in på det som fanns kvar av hans kropp.

Och visst fanns där kvitton. Hundratals räckte inte, tusentals var i underkant. Slipen från en helkväll på bakgatorna i Antwerpen låg bredvid kvittot på en ny sjökortplotter, prydligt ihophäftat med garantibeviset på densamma. Kvittot på fågelmat från Willys i Södertälje låg över, och dolde bara delvis, kvittot som visade att maneten i juli 2003 besökt Agent Provocateurs butik på Manhattan för att köpa sig ett raffset. Där fanns kvitton från när och från fjärran, på varor och på tjänster, från kassaapparater och kvittensblock, signerade, sorterade och ihophäftade när så krävdes. Revisor Bergströms ögon lödde av upphetsning när han klev ut på trottoaren och lät blicken svepa över skattkistan. "Här finns tillräckligt för att ge oss båda ett nytt, värdigare liv", sa han tyst för sig själv, och skrapade upp resterna av den livlösa maneten från trottoaren.

Sam Mendes ringde

Jalla! Jalla!

På en skvallersajt som får OK! Magazine att framstå som Vakttornet står följande kommentar att läsa på tråden Nån som kan ge lite tipps om saker man kan göra för att lätta på AT'n efter tjack?

"Jag brukar ta ett par blå valium (eller nån annan benzo) och röka en pipa innan jag går och lägger mig, sover riktigt gott då ... när jag vaknar tar jag ett par blå till och dricker en massa vatten ..mår fin-fint då. Men det är en hel del psykologi inblandat också. tror man att man skall få en rejäl avtänding får man det också, positiva tankar hjälper. Sen finns det ju Jalla yogurt .. pund-drycken nr 1"

Tack, säger jag. Tack Flashback för att ni hjälper mig att förstå min omgivning.

Sur påsk!

Att sätta färgade fjädervippor i påskriset - eller fastlagsriset som det ursprungligen hette - blev vanligt under 1930-talet, men har förekommit ända sedan 1800-talets mitt. Färgad platspåse på gren är dessbättre inte lika vanligt, men dyker upp av och tilll, exempelvis i Gröndal i sydvästra Stockholm. Ofta handlar det om någon lallare som efter ett sexpack bira inbillar sig att påse på gren skulle vara bättre än påse på mark. (Påse i papperskorg är ett okänt begrepp i de här delarna av stan.) Det är det inte.

Räkna kalorier

Om man blandar frystorkad lök, laktovegetarisk cheddarost och nötkött och tillsätter lite senap, ketchup och, tja, kalla det bröd då för enkelhetens skull, får man en cheeseburgare signerad McDonalds. Energiinnehållet i ostburgaren, 300 kcal, motsvarar ungefär vad en normalstor man/kvinna tarvar för att hålla sin lekamen gåendes i normalfart under en (1) timme. Och det är här det börjar bli intressant. För vem är jag att bråka om du köpt din burgare på, säg, McDonalds Kupolen i Borlänge, påbörjat en 22 milavandring söderut med enbart ostburgaren i ränslen, petat i dig de sista smulorna utanför Kalhäll, och faktiskt nästan lyckats nå hela vägen fram till soptunnan också, inte bara till Gröndal. Nej, är så fallet applåderar jag snarare din bedrift och plockar upp skräpet själv. Bråkar gör jag däremot om du har inhandlat din burgare på närmsta donk (Liljeholmen), släpat benen efter dig runt Trekanten, hivat papperet TRE JÄVLA METER FRÅN EN TUNNA och sedan ägnat resterande 120 kcal och kvällen åt att peta dig i naveln och trycka på fjärrkontroller. Vilket jag dessvärre misstänker att du har.

Urban jungle

- Leon! Leeeeoon! Inte där gubben. Såja, bra. Jo, var var vi?
- Nej men det var egentligen inget...bara att...
- Leeeeooooon!
- ...jag.
- Leon, kom hit! Lilla gubbelubben, titta så du ser ut, alldeles snorig. Kom så ska mamma snyta. Såja, sådär. Ja, papperipapperet dumt. Dumdummelidumt. Såja, nu är det klart. Förlåt.
- Nejnej. Det är ingen fara. Det var...är inget.
- Vill du gunga Leon? Vill du det? Vill du det? Vill du det? Hahahaha, hur gulligt får man bli. Vill du det? Klart att du ska få gunga.

Så här långt har våren kommit

Från norr till söder och öst till väst, nu strömmar de in, vårtecknen. I Ragunda fotar en enstöring årets första tussilago med sin mobil, och mms:ar bilden till Aftonbladet. Vid Hornborgasjön siktar upphetsade ornitologer tranor i tusental, alltid fler än året innan, alltid i rekordantal. I Norrtälje plaskar två bleka lumpare med blemmor på rygg och rumpa runt bland isflaken. Varför? För blåa läppar, varsin rejäl förkylning och en bild i lokaltidningen under rubriken "Årets första dopp". Och i Gröndal, ja här har man återigen börjat kasta lystna blickar åt mataffärens oljiga pastasallader och tänkt att, ja jävlar om man inte skulle trycka i sig en sån där på vägen hem idag, utomhus. Och så tar man steget, köper salladen och äter den i det fria. Som på kontinenten. Sedan, när man är klar: en rap med smak av curry och förpackningen på valfritt ställe utom i papperskorgen. Som i Gröndal.

Den portugisiske örlogsmannen...

Färdades med strömmarna ända från Mexikanska golfen, slank in i mälaren via Södertäljeslussen och trasslade in sig i Cementabåtens bogpropeller. I sundet mellan Reimers och GBK släppte han taget och kravlade utmattad upp på bryggan där bojbåten brukar ligga förtöjd under sommaren. En slät kopp kaffe på Gröndals kafé och han var på väg igen; släpade sig sorgmodigt genom snömodden i Gröndals centrum innan han slutligen, äntligen, lade sig att dö - utpyst, smutsig och förnedrad - under stjärnorna på Grenljusbacken. Vila i frid, din gamle manet.

Vad vi har att fira:

Vårt nya kylskåp. Daniel och Victoria. Söndag kväll och barnfritt. Besked om tid för Lennarts höftledsoperation. Bara tre veckor tills föreningen får nya fönster, treglas. Annas G på matteprovet. Bröllopsdagen (som vi missade i januari). Att vi sålde fonderna innan jul, nu har det ju gått ner ännu mer. Mars - vårmånaden. Forden ua på besiktningen. Alla härliga grannar.

Fattigmansfrappucchino

En fattig mans frappuchino. En på god smak och bildning fattig mans frappucchino. En på god smak och bildning fattig mans sura automatkaffe med tre sockerbitar i Pressbyråns pappmugg, som efter tömning nonchalant hivats över axeln och fusionerats med iskristallerna på Sjöbjörnsvägen.

Middagstips

Pannbiff med gräddsås och potatismos. Rårörda lingon och pressgurka. Ett stekt ägg på toppen, precis som på Tennstopet. Hunden fick resterna. Hoppla! Nu får du sluta skita så jag hinner hem till Sveriges sämsta bilförare.

Min helg

Helgen var rolig. På fredagen åt vi mysmiddag med kött och pom fritt. Sen hyrde vi en film. Den hete Guldkompassen och handlade om en flicka som levde i en annan värd. Pappa somnade innan slutet. Vi fick glass med chokladsås och var uppe ganska länge. På lördagen vaknade jag tidigt. Det var ju fotbollsmatsch. Både mamma, pappa och Lina var med. Mitt lag van med 9-2. Jag passade till ett mål. Sen åkte vi till nya COOP Forum i västbärga. Det vat jättestort. Större än något COOP forum jag har sett. Vi handlade en hel kundvagn full. Lina köpte en skiva med Ricky MArtin för sin månadspeng. Den kostade bara 49 kr. Jag köpte bara en grensladd till mitt rumm så kan jag koppla in datorn och teven och x-boxen på samma ställe. Mamma köpte bara en waxduk och ett hundrapack ljus. Pappa köpte nya tee-shirtar. De var vita och kostade bara 99 kronor för 3 styckna. Sen åkte vi och fikade hoss Amy och Lazlo. Det var gott. Vi fick frallor med rökt skinka. Och tomater. Och sen mandelkubb. Sen åkte vi hem. Vi var mätta och åt middag sent framför melodifestivalen delfinal 2. Vi röstade på HEAT. De var bäst och gick vidare till Final. Vi åt en enkle middag med bara plåckmat. På söndagen åkte mamma och Lina på hundkurs med Gustav. Jag spelade lite spel medans pappa satte upp hyllor i hallen. Sen hjälptes vi åt att plocka ner adventstakarna och julsjärnorna i jullådan. Sen gick vi ut med granen som har stått i förådet. Vi hittade ett ställe där andra hade ställt sina granar så vi ställde granen där. På kvällen åt vi fiskgratäng. Sen somnade jag tidigt efter sportspegeln.

Miljöbalken, 29 kapitlet, paragraf 7

"Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år."

Du som tappade det här kuvertet innehållande överklagan av en p-bot kan inom kort vänta dig ytterligare korrespondens från åklagarväsendet. Innan jag la kuvertet på lådan, ångade jag nämligen upp det och stoppade ner den här bilden samt mitt vittnesmål. Vi ses i rätten. Heppåre.

Jag är inte ond av naturen men är du ond mot naturen kan jag bli

Likt en blixt passerar tanken. Ena ögonblicket där, andra långt borta. Lika omöjlig att glömma som att yppa. Men nu när jag ändå inte vet vem du är, och du inte vem jag är, kan jag ju lika gärna blotta mitt inre: Lite önskar jag att det blev så. För dig. Förlåt.

En skitsak?

Ni kanske tycker att jag går till överdrift när jag tar mig tid att plåta och sedan skriva en text om något jag inte ens vet vad det är och som med sin ringa storlek, tänk kapsyl, knappast utgör ett särskilt förfulande inslag på en redan så ful plats som Sannadalsparken. Men oavsett om objektet skulle vara ändpluppen på något mintgrönt metallrör tillhörande någon av boulepensionärernas rollatorer, en skjortknapp från resultatet av något tveksamt projekt på Beckmans modelinje, eller en vital del från tvärbanan, säger jag som Mona Sahlin: "Det är bara så himla onödigt."

En dålig kombo

Sitta i bilen och kedjeröka ett paket Camel samtidigt som man väntar/smyger på sin Spraydate. När kvinnan dyker upp, inse att hon är typ perfekt och kvickt dra på sig dagens inköp: ett par kritstrecksrandiga boxershorts. Nya, men med sladdrigare sömmar än en cypriotisk HUGOS BOS-tischa. Veva ner rutan och hiva ut förpackningarna. Ta ett djupt rossligt andetag, kliva ut och gå henne till mötes. Välkommen till Gröndal.

Då är man dum

Lyset är tänt men det är ingen hemma. Bommarna är nere men tåget kommer inte. Raketen är avfyrad men pinnen står kvar.

Seriöst asså

Allt är inte skräp som skräpar, och det är skillnad på att slänga och att tappa. Titta bara på den här fantastiska passbilden, upphittad på golvet i den inte lika fantastiska affären Coop Gröndal. Vilka är de två? Vilket årtionde togs bilden? Varför är farmorn/mormorn/mamman/amman så brunbränd? Har barnet inga ögonvitor? Hör av dig om du sitter inte på svaren. Bilden har jag inte längre. Den sattes upp på Coops informationstavla och var borta dagen efter.

En fantasi

Ponera att svenska folket plötsligt en dag skulle ta sitt obefintliga förnuft till fånga och utbrista: "Coffee table-böckerna! Vi köper dem inte längre!" Den kanske störste förloraren i denna kittlande tankelek heter varken Bonnier, Brûlé eller Hedengrens. Han heter Wikström. Jeppe Wikström. Folkets soffbordsfavorit. Varje månad får Jeppe en royaltycheck på ett par miljoner från försäljningen av hans inte helt fräscha fotoböcker Staden och Havsskärgård. (Summan kan tyckas hög men inkluderar givetvis samtliga editioner, från den engelska till den nordkoreanska.) Tänk då att detta flöde av royaltypengar plötsligt skulle sina. I min fantasi får Jeppe ett nervöst sammanbrott, vilket raskt utnyttjas av en skrupelfri fastighetsmäklare som passar på att köpa Wikströms 60 ha stora hemman på Fårö för en spottstyver. Utblottad och ensam tvingas så Jeppe lämna sitt Gotland. I bagaget finns flaskorna från spritskåpet, två specialutgåvor av Staden och Havsskärgård med omslag i sälskinn, och hans älskade Hasselbladare. Slutstation: en tvåa på Ormberget. Mot alla odds finner nu Jeppe någon slags ro. Han dricker sitt kaffe på Lundbergs. Han lämnar in tipset på det där stället bredvid Lundbergs. Varje lördag tar han tvärbanan till Liljeholmen och går på McDonalds. Han funderar till och med på att köpa sig en liten folkbåt och gå med i GBK. Men han fotar inte längre. Åtminstone hävdar han det själv. Men visst har jag sett honom om kvällarna, när han efter ett par rejäla supar uppe vid köksbordet vinglar ner på bryggorna och fyrar av sin gamla trotjänare lite hipp som happ. Utan forna tiders kliniska fokus, skärpedjup och kompositioner. Men alltid med nya spännande detaljer i motiven.

Påsen

Amme. Fy faaan vad kallt asså...asså ska jag sitta här kommer jag typ få dubbelsidig urinis. Får jag ta ett bloss? Mmm, tack gumman. Asså är det typ ingen som har nåt att sitta på? Vantar, någon? Hallå. Påsen! Har du handlat? Vad har du handlat? Asså den där jävla skitaffären går jag inte in på längre. Jag blev liksom portat efter några smågodisar i fickan. Såå jäla botten. På ica är de bara så mycket trevligare. Det är mer intimt där liksom, hajjar du. Du fattar. Jaha, 2009 asså. Och kallt som fan är det. Jaja. Vad var det du hade i påsen? Ok, kan du inte ta det där i fickorna istället, presis som jag gjorde...moahahhaa..hö..ho...hosthost. Så får jag påsen är du gullig. Tack stumpan. Åh, det här blev bra för lilla rumpisen. Får jag bomma en cigg också? Puss, du är bäst.

Vi som spränger skräp i Gröndal

Tack för 2008, det har varit spex. Innan jag, Susanne, nyårsbomben och en 30 m-rulle med eltejp går ner till bryggan ska ni få min lista.

Årets låt
Alice version av "Every bit of me"

Årets blogg
http://kattblogg.cattis.com/

Årets konto
Ikanobanken Sparkonto Plus

Årets tv
Parlamentet

Årets "tomte"
Pappa

Årets film
Saw III

Årets WTF!?
Hanna och Tobbe

Årets restaurang
Gröndals wok

Hotet från väst

Beställningen "En halv-special och en stockholmare" ger dig en "halv-special" och en Pucko om du befinner dig i Göteborg med närområde, allt enligt Wikipedia. Motsvarande beställning i Stockholm skulle förmodligen ge dig ett rejält kok stryk. Här säger vi korv med bröd och mos och en Pucko. Sedan slänger vi skräpet i papperskorgen, please. Vi vill väl inte att Gröndalsvägen ska se ut som Avenyn?