tisdag 13 januari 2009

Seriöst asså

Allt är inte skräp som skräpar, och det är skillnad på att slänga och att tappa. Titta bara på den här fantastiska passbilden, upphittad på golvet i den inte lika fantastiska affären Coop Gröndal. Vilka är de två? Vilket årtionde togs bilden? Varför är farmorn/mormorn/mamman/amman så brunbränd? Har barnet inga ögonvitor? Hör av dig om du sitter inte på svaren. Bilden har jag inte längre. Den sattes upp på Coops informationstavla och var borta dagen efter.

3 kommentarer:

Anonyma sa...

Å. Den är från femtiotalets första år. Mamma hade TB och gulsot, var hemma på liten permission från sanatoriet i Spenshult. Lyckan, lyckan, med rosetterna i håret och ögonvitorna hopknipna av salighet.Svimmade nästan vid passfotomaskinen på PUB. Sedan spårvagn, ensam, till Hägersten och pappa på Bokbindarvägen. Femtio år senare föll den ur portmonnän när jag hasat mig nerför Matrosbacken.
Så var det på den tiden hälsar den Anonyma.

Gröndalsbon sa...

När jag fann bilden, satte jag upp den utanför Coop i fönstret precis vid platsen där jag hittat bilden. Jag blev alldeles kall i hjärtat för en sån fin bild vill man inte förlora.

Men att sätta upp den med nål på Coops anslagstavla föll mig aldrig in. Jag är inte värdig...

HMT sa...

Du stampade inte på bilden av lycka. Det kallar jag värdigt.