Hedelmät & Marjat

"Hyvää! Esa pekkonen", utbrister Hedelmät, var morgon den andra lik. "Korkupastillera ciitrona, kaharru?", ingen ska anklaga Marjat för att vara reformivrig när det gäller deras morgonrutiner. Hans svar har klingat lika i 31 år och kommer väl fortsätta låta så, dag efter dag, rakt in i evigheten. Eller åtminstone till någon av dem trillar av pinn, vilket dessvärre ser ut att vara nära förestående. De super för mycket, han och Hedelmät. På tok för mycket. Som Gröndals enda heltidare bär de ett tungt ansvar på sina späda (Marjat) respektive fläskiga (Hedelmät) axlar. "I Lilliehollmmen ska suttiotvå jevlar suopa för femton tosen boendde. Här i Grönndal ärr vi tvåå på tjougo tousen", som Hedelmät brukar säga. I Liljeholmen bor och härjar de Ökända och Legendariska: Conny med hunden, Eva Mendiosa, Tanden, Nicke Nyfrusen, Espen, Tiimo. Här, över nio minuters rask promenad till närmaste systembolag - en evighet för nästan alla allvarligt menade alkoholister - finns bara de. Hedelmät & Marjat. Han har vant sig vid namnen nu, använder de obehindrat. Det var Jaris idé, på den tiden han fortfarande kallade sig så. Han letade bussremsor i en papperskorg i Sannadalsparken, vevade upp sopor som en vettvilling. Någon remsa hittade han väl inte, däremot något som han beskrev som "Kikko gilko!", ett under sänt av herren själv. "Våra namn", sa han och fortsatte högtidligt, "Vi ska heta Hedelmät & Marjat."