söndag 24 augusti 2008

Och sedan krascha

Från Kabul till Kalifornien och tillbaka igen. Flyga Drake tar fram den Stora penseln och målar tavlan av ett Afghanistan under fyra årtionden av förfall. Ett tidspann där drakar hinner ersättas av ryska stridsvagnar, blommande jakarandaträd av amerikanska precisionsbomber och himmelska dofter av talibanernas diktatoriska påbud. Det är en djupt mänsklig film om mod, ånger och förlåtelse. Om vänskap som överlever dårskap. Om att förlora allt, men aldrig någonsin ge upp. Efteråt är det som om hela kroppen håller på att brisera av känslor. Ömsom skrattande ömsom gråtande vill man bara ut och bort från den där biosalongen, gräva fram allt var man har i byxfickorna och sedan sakta, närmast andäktigt, låta innehållet spridas för vinden.

2 kommentarer:

-e sa...

men här är vi ändå gärningsmannen på spåret!han/hon kan inte komma undan, nu gäller det bara att ta reda på vilka som var på den föreställningen, och sedan ställa dem mot väggen.

HMT sa...

Bra tänkt! Jag åker raka vägen till Saga i morgon och ber dom plocka fram pärmarna.