Bananas are for monkeys

I skydd av mörkret kastar jag en bruten lårbenshals, en långdragen konvalescens på Ersta sjukhem, ett liggsår som inte ger med sig, en infektion som sprider sig till blod och vitala organ, ett liv som släcks alltför tidigt och en änkeman som tvingas leva på färdiglagad portionsmat och gamla minnen under åren som skulle bli de bästa i deras liv. Jaha. Men innebandyträningen var åtminstone rolig.

Och sedan krascha

Från Kabul till Kalifornien och tillbaka igen. Flyga Drake tar fram den Stora penseln och målar tavlan av ett Afghanistan under fyra årtionden av förfall. Ett tidspann där drakar hinner ersättas av ryska stridsvagnar, blommande jakarandaträd av amerikanska precisionsbomber och himmelska dofter av talibanernas diktatoriska påbud. Det är en djupt mänsklig film om mod, ånger och förlåtelse. Om vänskap som överlever dårskap. Om att förlora allt, men aldrig någonsin ge upp. Efteråt är det som om hela kroppen håller på att brisera av känslor. Ömsom skrattande ömsom gråtande vill man bara ut och bort från den där biosalongen, gräva fram allt var man har i byxfickorna och sedan sakta, närmast andäktigt, låta innehållet spridas för vinden.

Tut, tut!

Här kommer sopbilen.

Tvålen

Blunda och låt i tanken handen vila på en italiensk skinnjacka av bättre kvalitet. Lek lite med fingrarna över den handgarvade ytan; stark, spänstig men ändå len. Precis så känns min hud. Baddad i mjölk och honung under barndomsåren på gräddhyllan i Mälarhöjden. Alltid rakad med hyvel, skum och borste av finaste märke. Ångad, masserad, portömd och balsamerad på bad- och spaavdelningar över hela Europa. Sedan Margrethe gick bort förra våren brukar jag tänka: min hud är det enda jag har kvar. Nu ska du tvagas med olivtvål i Mälarens mjuka vatten.

Sveriges framtid

Blickar som sveper oroligt över omgivningen, en Tupaclåt utan bas ur mobilhögtalare med spräckt membran, inget annat att göra än hänga. Två trumpna tonårspojkar sitter på en bänk utanför GBK:s klubbhus och delar ett paket kakor från Euroshopper. De slänger omslaget på bryggan, reser på sig och går. Dystopi, någon?

Tossan

Vad jag heter spelar ingen roll, inte nu längre. Låt oss nöja oss med att jag fram till idag arbetade som mäklare, Skandiamäklare. Den amerikanska ekonomin har säckat ihop som en sufflé i vakuum, inflationskurvan pekar åt samma håll som råvarupriserna och lågkonjunkturen står för dörren. Det är på riktigt den här gången. Ingen liten fjärtdipp som då, hösten 04, när jag nyexad på första jobbet, i svettig kostym och vild panik, förgäves försökte trissa budgivningar i komplexen längs Södermalmsallén och Fatbursgatan. Om stagflationen är ekonomernas värsta mardröm så är den också min. Siste man tar med sig tossan.

Lördagsgodis, del 3

Sen tog godiset slut :-( vi ba fuck it vi lägger påsen här och drar. CU på afterparty ung08 tonight babes XXX :-)

Lördagsgodis, del 2

Sen ba gick längs bryggan ;=O folk bada hajja bada det måste vara freeezzing. Men vi hahah garva :_) när vi åt kola LOL LOL LOL skrek vi.

Lördagsgodis, del 1

Asså, dan var helt  ;-) Först var vi ba, jag och Ancha asså, vid Ormberget XXX var där och hans töntpolare ::___() vi liksom ba oooohh kom på värsta grejen, hade varit på icat å tjacka godis å Ancha liksom :-) hallå vad bli de om man kastar om _() bokstäverna på det här ????!! jag fatta noll ROLLON? OLLON? hahahaha neeej LOL osså RON då men mest LOL.

Äckli' och sur

Stingslig, förbannad och elak. Jag käkar taggtråd och skiter kätting. Jag smaskar Kexchoklad och slänger papperet. Jag är en vandrande krutdurk i spräcklig gymbyxa och du gör bäst i att hålla dig undan. 

En pizza i Gröndal

Om jag bodde i Gröndal skulle jag ta min Hawaii här på klipporna varje dag. Bara sitta här och njuta av utsikten, den varma ananasen, fritidsbåtarna och solnedgången över Lilla Essingen. När pizzan var slut skulle jag slicka mina fingrar, vika kartongen till lämplig storlek och ta med härifrån. Om jag bodde i Gröndal. Men nu gör jag inte det. Jag är bara på genomresa från Ekensberg. Håll tillgodo med resterna, era stroppar.

Upphittad!

Liten, gullig, gråspräcklig katt (sommarkatt?) med vita tassar omhändertagen på Ormbergsvägen. Återfås i papperskorgen nere vid vattnet.

Istället för återvinning: förvirring

När finölen är slut ställer jag flaskan här, fyra meter från glasigloon. Frågor på det?

Självhatet

Sponken, kröken, spriten. Jag älskar dig. Pirret när du överraskar mig på lunchen, den sugande oron i magen där du inte dyker upp på avtalad tid, dagarna då vi stannar hemma och bara är. Jag gillar änglar också. Men jag gillar inte vår fastighetsskötare, han som är satt att hålla ordning i grovsoprummet; batterier i holken, tidningar, wellpapp och elektronikskrot i därför avsedd behållare, grovsoporna längst in. GLAS, HÅRDPLAST, METALL OCH KARTONG FÅR EJ LÄMNAS HÄR! De här soporna är till dig. Jag hatar mina grannar också, och mig själv. Kanske allra mest mig själv ändå.

Källosorterat

McDonalds miljöengagemang är bara sååå förljuget. Man slänger skräpet i en flott designad återvinningsstation i tron att muggar och Happy Meal-lådor mals ner och blir returpapp, att matrester, sugrör och servetter bränns och blir till fjärrvärme, och att isbitarna smälter, separeras från läskessanserna, renas och blir till Loka. I själva verket hamnar allt en och samma behållare som töms av Ragn-Sells tre gånger om dagen och körs till tippen. Det avslöjade en polare som fick timknäck på donken. Det här är min protest. Den lilla människans hämnd.

Ett rop på hjälp

Om du ska dränka dig själv, betänk följande: det går inte. Så till vida du inte surrar en stor tyngd, en eu-moped, en sten, ett ankare, runt kroppen. När det är gjort måste du fråga dig själv: vill jag verkligen dö? Om svaret tveklöst är ja, lyder följdfrågan: vill jag att någon ska hitta mig? Ett ja här också påbjuder någon form av ledtråd, en antydan var dykarna ska börja leta. Exempelvis din ena sko.

Konsekvensanalys

Den här kartongen är för stor för att gå ner i papperskorgen och för kladdig för att vika. Det får bli trottoaren. Så där ja, mätt och belåten, tillbaka till nätpokern.

Varmrökning

Jag tar mig en cigg på klippan ovanför den där bryggan som någon jävel bestämt sig för att spärra av med grind och taggtråd. Fan vad förbannad jag blir, det får bli en till. Djupa, sugande bloss. En till. Och så en till. Fimparna kastar jag i frustration mot vattnet där jag inte får gå ner och bada längre. Här kommer det tomma paketet också, tjoo. Ta er i skitan, styrelsen i brf Mälarklippan.

Fördöljars

Ah, god var den, issörjan med limesmak. God och läskande så här i värmeböljan. Jag lägger muggen här i klippskrevan med lite mossa på, så att man slipper se den. I alla fall från mitt håll. Nä, nu är det dags för middag, 13 bitars hämt från Svenska sushiköket. Mmm, gott. Hon ringer nog inte idag heller. Luktar jag svett? Kanske borde gå hem och tvätta mig.