Torsdagsskräp

Lite random utslängt sådär, på en slänt ner mot Trekanten. Fan, mitt i all idioti måste jag nog ändå erkänna att det finns något estetiskt tilltalande i lämningarna av en person som har frossat i 200 gram chirre och därpå slitit upp ett paket från Guldfynd.

Att sluta med blöja

Enligt en nyligen publicerad undersökning belastar ett barn familjens balansräkning med i runda slängar miljonen, från vaggan till 18-årsdagen. Smaka på den! En mille minus i kassan för skriket, bråket, bajset, otacket, tredagarsfebern, klösmärket, treårstrotset, tonårstrotset, matvägrandet, vabbet, babblet, smockan, föräldramötet, Polarn-rean, pappagruppen, nattvaket, sömntåget. Och kärleken förstås, men ändå; en miljon kronor. För de pengarna skulle man kunna åka till Paris med sin käresta redan nu till helgen, och sedan fortsätta beta av Europas mest romantiska städer à la weekendresa-style med flott hotell och god mat ända tills letterna devalverar. Men istället sitter man där med sitt bostadslån, sin bil och ett barn som drar fyra blöjor om dagen gånger 1095 levnadsdagar so far gånger tre kronor per blöja, vilket landar på svindlande 13140 kronor. Så vad gör man? Jo, man köper sig en engångsgrill, en flintastek, en potatissallad med tveksamt bäst före-datum, två burkar Cola och en påse halspastiller med "milt laxerande effekt". Sedan tar man med sig knodden på grillkalas vid Ormberget, låter honom fylla en sista Up&Go till bredden och tar därefter ett högtidligt farväl av blöjepoken vid en soptunna nedanför brf Mälarklippan. I slutändan kanske lite rikare. Samtidigt: oändligt mycket fattigare.

Pizzan, bajset och tröttheten

Få saker provocerar mer än de här kvarglömda kartongerna med innehållet i festligt typsnitt på framsidan. Inte minst när de gör sällskap av en påse hundskit. Jag tänker mig någon för trött för att rösta, för trött att laga punkteringen på sin cykel, för trött att gå till tandläkaren, för trött för att älska, för trött att då och då byta underlakan i sängen, för trött att ringa sin mamma och säga "Grattis på mors dag!" alternativt "Vi måste tala ut om min barndom", för trött att tacka nej till försäkringsmäklaren som tränger sig på i luren, för trött att prova ett nytt vin på systemet, en nytt skämt på krogen, en ny väg i livet, för trött att skriva julklappsrim, för trött att smörja in sig med solskyddsfaktor. För trött för att ta sin kärlek i handen, titta honom/henne djupt i ögonen och viska: "Älskling, jag bjuder på middag ikväll. Hemlagat."

Beviset

Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates tittar inte på tv och surfar måttligt på internet. Men framförallt lyssnar hon inte på musik, skulle aldrig få för sig att stoppa in ett par hörlurar i öronen. Varför dårå, kanske du frågar dig, verkar knäppt ju. Kan tyckas, men när Oates talar klarnar det mesta: "Musiken, det ständiga ringandet i öronen, hindrar mig från att tänka en enda vettig tanke".

Ode till en trasig krycka

Högstämd, låghalt, gammal eller tung
en krycka gör inte skillnad, dömer inte, stöttar bara
i medgång, motgång, sol och regn
när gipset skaver, eller kepsen
AJ!
ja, det gör ont att leva
AJAJAJ!
jätteont
En stelbent följeslagare har lämnat in
lilla gubbe
lilla gumma
Vem var du?
Vad hände - blev du arg?

The return of den portugisiske örlogsmannen

Utpyst, förnedrad och död. Det trodde du, det trodde jag, det trodde de. Men ibland vill ödet annorlunda. I en anträngning på gränsen till vad någon manet tidigare presterat, lyckades vår vän uppbåda sina allra sista krafter till att ringa på hos Argon Revisionsbyrå på Grenljusbacken 23.

"Jag vill göra en rekonstruktion", väste han i porttelefonen.
"Har du kvitton", svarade revisor Bergström.
"Hundratals!", skrek maneten och vände ut och in på det som fanns kvar av hans kropp.

Och visst fanns där kvitton. Hundratals räckte inte, tusentals var i underkant. Slipen från en helkväll på bakgatorna i Antwerpen låg bredvid kvittot på en ny sjökortplotter, prydligt ihophäftat med garantibeviset på densamma. Kvittot på fågelmat från Willys i Södertälje låg över, och dolde bara delvis, kvittot som visade att maneten i juli 2003 besökt Agent Provocateurs butik på Manhattan för att köpa sig ett raffset. Där fanns kvitton från när och från fjärran, på varor och på tjänster, från kassaapparater och kvittensblock, signerade, sorterade och ihophäftade när så krävdes. Revisor Bergströms ögon lödde av upphetsning när han klev ut på trottoaren och lät blicken svepa över skattkistan. "Här finns tillräckligt för att ge oss båda ett nytt, värdigare liv", sa han tyst för sig själv, och skrapade upp resterna av den livlösa maneten från trottoaren.

Sam Mendes ringde