Urladdning

Det var inte första gången kärleken hade spelat honom ett spratt. Skillnaden nu var att insatsen var högre. De hade ju faktiskt ett slags liv tillsammans. Gudskelov inga barn eller husdjur och bara hennes familj tätt inpå. Hans familj bodde i Norrköping, "för lång bort", hade hon sagt, trots att de hade bil och Norrköping inte låg längre bort än att man kunde åka över dagen. De hade inte ens behövt stanna om det skulle bli jobbigt. Men det spelade förstås ingen roll längre. Nu var det slut, finito. Var han ledsen? Mer less, egentligen. Less på att förklara, bortförklara och ibland rentav ljuga. Less på att behöva äta med teven eller datorn eller tidningen som enda sällskap. Less på jakten, den kommande och oundvikliga. Var gick man nuförtiden? Golden hits som vanligt kanske, Alladin fanns väl inte kvar längre. De hade byggt så mycket där vid LO-borgen, det började likna ett riktigt torg nu. Lägenheten var tömd och städad. De andra skulle flytta in nästa helg. Klart de var lyckliga, bytet var till deras favör. Eller: bytet var till deras och hennes favör. Hon fick lägenheten i stan, han den i Hammarbyhöjden. Han fick soffan, hon matbordet och sänglinnet. Han skulle ha teven men fick inte dvd-spelaren. Bilen var hennes, hon hade betalat mer för den, men bilbatteriet var hans. Ännu visste hon det inte, men i morgon bitti skulle hon bli varse. Han log. Ibland behövs inte mer än så.