Ett tecken i tiden, del 2

Egentligen är titeln missvisande. Börsbaisse eller dito hausse spelar ingen roll; så länge folk envisas med att klicka ja på frågan "Önskas minneslapp?" och så länge bankerna envisas med att tillhandahålla en så löjeväckande liten behållare att slänga lappen i, kommer drivorna av kvitton runt uttagsautomaterna att fortsätta frodas. Skillnaden mellan hög- och lågkonjunktur ligger i detaljerna. I klackarna-i-taket-tider: kvittona på marken släta som en nypressad skjorta. Orsak: ägaren till kvittot har hastat vidare långt innan minneslappen behagat sega sig ut ur automaten; i högkonjunktur med en bunt sedlar i näven finns inte tid att stå och hänga vid en bankomat. En amatörantropologisk fältstudie vid uttagsautomaten utanför Coop Gröndal, igår mellan 14.26 och 14.38: Kvinna i övre medelåldern, propert klädd med portfölj och cykelhjälm i handen, tänder och hetsröker en Blå Blend som hon besviket fimpar på marken bredvid sin ihopknycklade lapp; Ung man tittar snabbt på sitt kvitto och står sedan kvar i dryga minuten med tom blick varpå att slänger ut sin portionssnus och stoppar in en ny; Annan ung man tror inte på maskinen utan trycker ut ytterligare ett kontoutdrag, röker en cigg för varje papperslapp och låter resterna av sin förstörda jul- och nyårshelg samlas på trottoaren. Sensmoral: God Jul och Gott Nytt År.