Det är faktiskt inget att skoja om. Jag får som ett tics precis när handen närmar sig papperskorgens mynning. "NEJ!" skriker en röst, jag tror att det är skräpet själv som talar, "Här vill jag inte bo", och så släpper jag det bredvid.
Vilka är människorna som hellre lämnar sitt avfall till allmän beskådan än går några meter och lägger det i närmaste papperskorg? Hur resonerar de? Svaren kanske står att finna i soporna de lämnar efter sig, tänker jag, och fotar ett skräp varje dag till dess allt har plockats upp.
2 kommentarer:
HAHAHAHAHHAHAHA
tsss...tihi.
Skicka en kommentar