Mayhem

Till dig som stod där framför återvinningsstationen på Gröndalsvägen och tänkte "Vaffan e re fullt? Glöm att jag går ner till Lusuddsvägen med skiten, jag ställer kassen här istället": Det finns en särskilt plats i Lövstatippens brännkammare för sådana som du.

Att stjäla energi

Bräk gärna högt om ditten och datten trots att ingen bett dig öppna truten, det gör mig ingenting. Och varsågod att lyssna på Slipnot i hörlurar från Clas Ohlson på tunnelbanan i rusningtrafik, jag har hört det förut. Dansa lite yvigare än andra, skratta på både ut- och inandning, prata bebispråk med din femåriga dotter, köp en vattenskoter, ta på dig chaps utan något under och visa dina håriga skinkor - det mesta energitjyveriet rinner av mig som vatten på en gås. Men när jag på hemmaplan tvingas konfronteras med resterna av din flottiga middag och illa dolda måltidsdryck känner jag mig i sann mening bestulen.

Vi som slänger två sopsäckar skräp i Gröndal

Du, mannen i de dryga 60, något över medellängd, golfbränna, guldlänk, tasselloafers, chinos med pressveck, mörkgrön twillskjorta och brun skinnjacka med vidd över bröstet, frun i framsätet, båttrailer utan båt bakom en röd Volvo V70 som jag dessvärre bara fick de två sista siffrorna i registreringsnumret på: Vad fan är grejen?

Recept för jordens återhämtning

Sänk temperaturen på din elektriska golvvärme. Säg åt dina kor att sluta fisa. Sluta prutta själv. Tjyvkoppla Lodbroke och kör på valfritt brofundament till Essingeleden. Igen. Igen. Och igen tills skiten rasar och vi slipper utsläpp och partiklar från de 160.000 fordon som passerar där varje dag. Sluta handla så mycket. Sluta exempelvis att köpa Gainomax. Sluta tro att lite kemikalier med jordgubbsextrakt skulle få dig att bli starkare, att återhämta dig snabbare. Måste du ändå nödvändigtvis köpa Gainomax: sluta slänga förpackningen på marken och stampa på den i vilt raseri för att du inte sprang under 45 på milen. Och herregud för guds skull människa: sluta låta bli att plocka upp skräpet efteråt och lägga i en papperskorg.

Jag tog kokain på dagis

Sedan drog jag till Gröndal och köpte mig en latte.

Välkommen ombord!

Vi hoppas, fel av mig, vi är övertygade om att du kommer att trivas här på Blidösundsbolaget. Många av våra säsongsanställda återkommer faktiskt år efter år, fan vet varför, HAHAHAHAHA, förlåt, HAHAHA. Vi brukar skoja lite om, äsch, glöm det förresten. Vill du ha kaffe? Vatten? Inte, då fortsätter vi. Jo, vad skulle jag säga. Vi har alltså tre fartyg i flottan: S/S Blidösund, vår stolthet och skärgårdens sista riktiga ångfartyg, M/S Sjöbris samt M/S Sjögull. Du älskade ångfartyg, var det så? Mmm, skulle göra vad som helst för att tillbringa sommaren på ett. Nu är ju kontraktet påskrivet och vi är nästan där. Det finns egentligen bara en liten hake som jag ser det. Eller hake och hake, jag ska tala klarspråk: Det finns inga genvägar i rederibranchen. Många tror att det här kneget skulle vara någon slags gräddfil till rockkryssningar i motljus på Kanholmsfjärden, en räkmacka att glida på i Kalle Anka-kostymen. Så är det inte. Här börjar du från botten och först nästa år får du gå på sjön. I sommar kollega, ansvarar du för vår affischering.

400 år senare

Från trendspanare Kay Bond via allsköns prognosmakare, ekonomijornalister och pr-folk till allas vår Stephen Hawking löper en luddig, trasslig, men trots allt röd tråd: de tror sig kunna sia om framtiden. Men tro mig istället: om framtiden vet vi noll och intet. Förutom om år 2408, då vi äntligen får ta farväl av de sista molekylerna från det här oskyldiga lilla slänget.

Min morgonpromenad

Den sket sig, så att säga.

Hobbyfilosofen

Alla dessa dagar som kom och gick, någon sa att det var livet, men jag ba va fan snackar du om. Livet är väl inga dagar som bara rasslar förbi. Livet är en förstärkt frukost i sopsäck. Livet är att äta den med glöd och frenesi, att låta filmjölken rinna i mungiporna, att bita hårt i kartongen och vicka huvudet från sida till sida. Livet, min vän, är att smörja kråset och låta fåglarna festa på resterna. Glöm aldrig det.

Vanheden ringde

Det var något om en stöt mot Beckers fd huvudkontor. En topphemlig plan som innefattade en neurotisk besserwisser i fluga och tweedkostym, en underpresterande folkölsalkis och hanses flamsiga fru, samt ett Frans-Jaeger kassaskåp med originaldokumentet till färgkoden 91000111. Sedan hade han by the way glömt två par marons nere i hamnen också.

Skit in, skit ut

Den här blänkande tingesten innehöll socker, emulgeringsmedel, havregryn, kokos, kakaoglasyr, sojalecitin, E 492, vanillin, E 476, äppelmos, pektin, modifierad stärkelse, citronsyra, äggpulver, vetemjöl, kaffearom, kaliumsorbat, mandel, bakpulver, natriumkarbonat, ammoniumkarbonat, natriumbikarbonat, vitamin A och D, arom, glycerider, palm, raps och salt format till sex små kluttar kallade "Kokostoppar". Jag åt upp allihopa. På en gång. De var jättegoda, men nu mår jag dåligt.

Utan titel

Komposition med PET-flaska, pappmugg och plastlock med lufthål. Konstnär okänd, men baserat på liknande motiv från samma område och tidsepok rör det sig sannolikt om en enkel fiskare från Nybohov. Värde: Affektion och fyra kronor i pant. 

Sån är jag

Tvättar inte händerna efter jag har bajsat, stänger inte av mobilen på bion, prenumererar på Slitz.

Lill-lördag

Har du 49 kronor på fickan och är redo för lite skoj? Gå in på PS och snatta dig en riktigt go, svart, tjock filtpenna. Fortsätt till Coop och köp ett sexpack Odin. Ta pennan och skriv HOPOS på olika saker. HOPOS, HOPOS, HOPOS. Överallt där det känns kul och spännande. Belöna dig själv med en Odin efter varje HOPOS. Känner du pirret? Tänk om någon kommer på dig. HOPOS! Där är min fru. HOPOS HOPOS, måste kila kompis. Burken är fortfarande halvfull om du vill ha.

Skräptourettes

Det är faktiskt inget att skoja om. Jag får som ett tics precis när handen närmar sig papperskorgens mynning. "NEJ!" skriker en röst, jag tror att det är skräpet själv som talar, "Här vill jag inte bo", och så släpper jag det bredvid. 

Castillo de Gredos Blanco, Spanien, 1000 ml, 12798, 50 kr

En överjäst fruktbomb med pyspunka som utan förvarning draperar gommen med en stickig hinna smaksatt av dygnsgammal svett och metall. Doftar unket och sötaktigt, rentav obehagligt. En totalt obegriplig ansamling vätska som, med viss tveksamhet, egentligen bara kan rekommenderas dig som småsprang hela vägen från Ljusstöparbacken till Gröndals Tobak, men ändå inte hann lämna tipset i tid.