@Liljeholmsgallerian

Bra saker med gallerior/köpcentrum:

Dåliga saker med gallerior/köpcentrum:
De drivs ofta av suspekta brittiska holdingbolag vars ockerhyror begränsar utbudet till en enda stor DressmanLushMcDonaldsPocketShopSubway-röra. De dränerar närområdet på småbutiker och lokala entreprenörer. De ökar trafiken av bilar, mobilabonnemangsförsäljare och ungdomar i klunga i för stora dunjackor. De passiviserar, ja rentav fördummar svensken.

Vi kanske ses på lördag. Vi brukar parkera bilen i P-huset och börja shoppingrundan i leksaksaffären.

Mössa upphittad!

Röd, av märket "Warp". Ligger såvitt jag vet fortfarande och skräpar utanför Tempobutiken formely known as ICA Nära a.k.a. "Döden i kundkorgen".

Närå, så att, va hettere

Jo, jag fattar. Det går bra nu. ROT och RUT, checkkredit på banken och klackarna i taket. Ut med det gamla, in med det nya osv. Men snälla människa, kom igen: det där är ju en fullt fungerande vattenklosett du har ställt ut på gatan.

Öppet brev till Maria Wetterstrand, Peter Eriksson m. fl.

Hej! Jag brukar vanligtvis inte skriva öppna brev. Jag tror inte på öppna brev som kommunikationskanal. Jag tror till och med att öppna brev många gånger motverkar sitt syfte. Nu gör jag i alla fall ett försök, och hoppas innerligt att jag har fel. Låt det här inlägget bevisa att det öppna brevet faktiskt fungerar. Kära "Miljö"-partiet, en av era valaffischer hänger fortfarande kvar utanför ungarnas gamla dagis på Lusuddsvägen. Kan ni städa upp efter er, tack.

Aten, Bombay, Kairo?

Närå, Lövholmsvägen 18 duger gott åt mig.

Dagens ungdom, alltså

Har du hört senaste trickset? Man häller kvickt i sig tre flaskor bubbel (vatten eller läsk, ingen alkohol) och toppar med en sockerbomb från Vitamin Water. Därefter vänder man på vitaminvattenflaskan och läser copyn på baksidan. Snabbt, två gånger i följd utan uppehåll för analys eller tankar. Sedan, när man känner skammen komma krypande, ja, eller bubblande då, ända från tårna läser man det sista stycket en gång till.

30 må vara det nya 20, men grönt är definitivt det nya svarta. var vänlig återvinn flaskan.

Sedan ryker alla säkringar. PANG! TJOFF! BANG! STAMPA! STAMPA! Man blir som tokig på allt; Coca Cola Company som har hittat på skiten, butiken som sålde den, en själv som köpte den och sist men inte minst konstellationen (kund/byrå) som tyckte att det var smart att spendera en massa pengar på en skön text på svenska bara för att den engelska originalsnutten var så oerhört witty och träffsäker i målgruppen. Det var den inte. Det är den inte. Sluta vara så dåliga.

Urladdning

Det var inte första gången kärleken hade spelat honom ett spratt. Skillnaden nu var att insatsen var högre. De hade ju faktiskt ett slags liv tillsammans. Gudskelov inga barn eller husdjur och bara hennes familj tätt inpå. Hans familj bodde i Norrköping, "för lång bort", hade hon sagt, trots att de hade bil och Norrköping inte låg längre bort än att man kunde åka över dagen. De hade inte ens behövt stanna om det skulle bli jobbigt. Men det spelade förstås ingen roll längre. Nu var det slut, finito. Var han ledsen? Mer less, egentligen. Less på att förklara, bortförklara och ibland rentav ljuga. Less på att behöva äta med teven eller datorn eller tidningen som enda sällskap. Less på jakten, den kommande och oundvikliga. Var gick man nuförtiden? Golden hits som vanligt kanske, Alladin fanns väl inte kvar längre. De hade byggt så mycket där vid LO-borgen, det började likna ett riktigt torg nu. Lägenheten var tömd och städad. De andra skulle flytta in nästa helg. Klart de var lyckliga, bytet var till deras favör. Eller: bytet var till deras och hennes favör. Hon fick lägenheten i stan, han den i Hammarbyhöjden. Han fick soffan, hon matbordet och sänglinnet. Han skulle ha teven men fick inte dvd-spelaren. Bilen var hennes, hon hade betalat mer för den, men bilbatteriet var hans. Ännu visste hon det inte, men i morgon bitti skulle hon bli varse. Han log. Ibland behövs inte mer än så.