Att sätta färgade fjädervippor i påskriset - eller fastlagsriset som det ursprungligen hette - blev vanligt under 1930-talet, men har förekommit ända sedan 1800-talets mitt. Färgad platspåse på gren är dessbättre inte lika vanligt, men dyker upp av och tilll, exempelvis i Gröndal i sydvästra Stockholm. Ofta handlar det om någon lallare som efter ett sexpack bira inbillar sig att påse på gren skulle vara bättre än påse på mark. (Påse i papperskorg är ett okänt begrepp i de här delarna av stan.) Det är det inte.
lördag 18 april 2009
Sur påsk!
Att sätta färgade fjädervippor i påskriset - eller fastlagsriset som det ursprungligen hette - blev vanligt under 1930-talet, men har förekommit ända sedan 1800-talets mitt. Färgad platspåse på gren är dessbättre inte lika vanligt, men dyker upp av och tilll, exempelvis i Gröndal i sydvästra Stockholm. Ofta handlar det om någon lallare som efter ett sexpack bira inbillar sig att påse på gren skulle vara bättre än påse på mark. (Påse i papperskorg är ett okänt begrepp i de här delarna av stan.) Det är det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fast en väldigt moderiktig lallare, till dess försvar. För visst är turkos fortfarande färgen för säsongen?!
Jag håller med Gröndalsbon: mycket snyggt gjort av stilren lallare. Färgvalet känns Rivieran och vågsurf vid strandpromenaden i Nice, liksom.
Ni kan har rätt. Resan mellan systembolagets standardpåse och strandpromenaden i Nice kanske inte är så lång som jag inbillar mig.
Skicka en kommentar