Bananas are for monkeys

I skydd av mörkret kastar jag en bruten lårbenshals, en långdragen konvalescens på Ersta sjukhem, ett liggsår som inte ger med sig, en infektion som sprider sig till blod och vitala organ, ett liv som släcks alltför tidigt och en änkeman som tvingas leva på färdiglagad portionsmat och gamla minnen under åren som skulle bli de bästa i deras liv. Jaha. Men innebandyträningen var åtminstone rolig.

Och sedan krascha

Från Kabul till Kalifornien och tillbaka igen. Flyga Drake tar fram den Stora penseln och målar tavlan av ett Afghanistan under fyra årtionden av förfall. Ett tidspann där drakar hinner ersättas av ryska stridsvagnar, blommande jakarandaträd av amerikanska precisionsbomber och himmelska dofter av talibanernas diktatoriska påbud. Det är en djupt mänsklig film om mod, ånger och förlåtelse. Om vänskap som överlever dårskap. Om att förlora allt, men aldrig någonsin ge upp. Efteråt är det som om hela kroppen håller på att brisera av känslor. Ömsom skrattande ömsom gråtande vill man bara ut och bort från den där biosalongen, gräva fram allt var man har i byxfickorna och sedan sakta, närmast andäktigt, låta innehållet spridas för vinden.

Tut, tut!

Här kommer sopbilen.

Tvålen

Blunda och låt i tanken handen vila på en italiensk skinnjacka av bättre kvalitet. Lek lite med fingrarna över den handgarvade ytan; stark, spänstig men ändå len. Precis så känns min hud. Baddad i mjölk och honung under barndomsåren på gräddhyllan i Mälarhöjden. Alltid rakad med hyvel, skum och borste av finaste märke. Ångad, masserad, portömd och balsamerad på bad- och spaavdelningar över hela Europa. Sedan Margrethe gick bort förra våren brukar jag tänka: min hud är det enda jag har kvar. Nu ska du tvagas med olivtvål i Mälarens mjuka vatten.

Sveriges framtid

Blickar som sveper oroligt över omgivningen, en Tupaclåt utan bas ur mobilhögtalare med spräckt membran, inget annat att göra än hänga. Två trumpna tonårspojkar sitter på en bänk utanför GBK:s klubbhus och delar ett paket kakor från Euroshopper. De slänger omslaget på bryggan, reser på sig och går. Dystopi, någon?

Tossan

Vad jag heter spelar ingen roll, inte nu längre. Låt oss nöja oss med att jag fram till idag arbetade som mäklare, Skandiamäklare. Den amerikanska ekonomin har säckat ihop som en sufflé i vakuum, inflationskurvan pekar åt samma håll som råvarupriserna och lågkonjunkturen står för dörren. Det är på riktigt den här gången. Ingen liten fjärtdipp som då, hösten 04, när jag nyexad på första jobbet, i svettig kostym och vild panik, förgäves försökte trissa budgivningar i komplexen längs Södermalmsallén och Fatbursgatan. Om stagflationen är ekonomernas värsta mardröm så är den också min. Siste man tar med sig tossan.

Lördagsgodis, del 3

Sen tog godiset slut :-( vi ba fuck it vi lägger påsen här och drar. CU på afterparty ung08 tonight babes XXX :-)