Yo!

Yoyoyo! Get your shit together, man.

Oordningen återställd

Nu kör vi igen!

Locket på?

Jaha. Tillbaka i Gröndal igen. Spatserandes i godan ro på bryggan, tänkandes på än den ena (vattenskoter = tribal + långa jeansskjorts + tajt linne + en lite finare badtoffla + finnar på ryggen + aggressivitet + en kasse cash) än det andra (vattenskoter 1 möter vattenskoter 2 i full kareta. Vattenskoter 1 girar styrbord, vattenskoter 2 girar...öhvafan, babord). Ganska fint här ändå, i gamla Grönis. Inte så mycket skräp som man hade kunnat vänta sig. Några glasspapper, en engångsgrill (jamen kom med nåt nytt!), ett lattelock som någon nafsat nervöst i. Vad är grejen? Är det vädret? Lågkonjunkturen? Bloggen? Eller, herrejösses, det kan väl inte vara så att folk har tagit åt sig av Stockholms stads helt obegripligt dåliga skräpkampanj. Nåväl, jag borde väl vara nöjd antar jag. Samtidigt känner jag en pirrande oro i kroppen, för inte kan väl det här vara slutet? Inte ska jag väl tvingas lägga locket på nu?

Torsdagsskräp

Lite random utslängt sådär, på en slänt ner mot Trekanten. Fan, mitt i all idioti måste jag nog ändå erkänna att det finns något estetiskt tilltalande i lämningarna av en person som har frossat i 200 gram chirre och därpå slitit upp ett paket från Guldfynd.

Att sluta med blöja

Enligt en nyligen publicerad undersökning belastar ett barn familjens balansräkning med i runda slängar miljonen, från vaggan till 18-årsdagen. Smaka på den! En mille minus i kassan för skriket, bråket, bajset, otacket, tredagarsfebern, klösmärket, treårstrotset, tonårstrotset, matvägrandet, vabbet, babblet, smockan, föräldramötet, Polarn-rean, pappagruppen, nattvaket, sömntåget. Och kärleken förstås, men ändå; en miljon kronor. För de pengarna skulle man kunna åka till Paris med sin käresta redan nu till helgen, och sedan fortsätta beta av Europas mest romantiska städer à la weekendresa-style med flott hotell och god mat ända tills letterna devalverar. Men istället sitter man där med sitt bostadslån, sin bil och ett barn som drar fyra blöjor om dagen gånger 1095 levnadsdagar so far gånger tre kronor per blöja, vilket landar på svindlande 13140 kronor. Så vad gör man? Jo, man köper sig en engångsgrill, en flintastek, en potatissallad med tveksamt bäst före-datum, två burkar Cola och en påse halspastiller med "milt laxerande effekt". Sedan tar man med sig knodden på grillkalas vid Ormberget, låter honom fylla en sista Up&Go till bredden och tar därefter ett högtidligt farväl av blöjepoken vid en soptunna nedanför brf Mälarklippan. I slutändan kanske lite rikare. Samtidigt: oändligt mycket fattigare.

Pizzan, bajset och tröttheten

Få saker provocerar mer än de här kvarglömda kartongerna med innehållet i festligt typsnitt på framsidan. Inte minst när de gör sällskap av en påse hundskit. Jag tänker mig någon för trött för att rösta, för trött att laga punkteringen på sin cykel, för trött att gå till tandläkaren, för trött för att älska, för trött att då och då byta underlakan i sängen, för trött att ringa sin mamma och säga "Grattis på mors dag!" alternativt "Vi måste tala ut om min barndom", för trött att tacka nej till försäkringsmäklaren som tränger sig på i luren, för trött att prova ett nytt vin på systemet, en nytt skämt på krogen, en ny väg i livet, för trött att skriva julklappsrim, för trött att smörja in sig med solskyddsfaktor. För trött för att ta sin kärlek i handen, titta honom/henne djupt i ögonen och viska: "Älskling, jag bjuder på middag ikväll. Hemlagat."

Beviset

Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates tittar inte på tv och surfar måttligt på internet. Men framförallt lyssnar hon inte på musik, skulle aldrig få för sig att stoppa in ett par hörlurar i öronen. Varför dårå, kanske du frågar dig, verkar knäppt ju. Kan tyckas, men när Oates talar klarnar det mesta: "Musiken, det ständiga ringandet i öronen, hindrar mig från att tänka en enda vettig tanke".