Utpyst, förnedrad och död. Det trodde du, det trodde jag, det trodde de. Men ibland vill ödet annorlunda. I en anträngning på gränsen till vad någon manet tidigare presterat, lyckades vår vän uppbåda sina allra sista krafter till att ringa på hos Argon Revisionsbyrå på Grenljusbacken 23.
"Jag vill göra en rekonstruktion", väste han i porttelefonen.
"Har du kvitton", svarade revisor Bergström.
"Hundratals!", skrek maneten och vände ut och in på det som fanns kvar av hans kropp.
Och visst fanns där kvitton. Hundratals räckte inte, tusentals var i underkant. Slipen från en helkväll på bakgatorna i Antwerpen låg bredvid kvittot på en ny sjökortplotter, prydligt ihophäftat med garantibeviset på densamma. Kvittot på fågelmat från Willys i Södertälje låg över, och dolde bara delvis, kvittot som visade att maneten i juli 2003 besökt Agent Provocateurs butik på Manhattan för att köpa sig ett raffset. Där fanns kvitton från när och från fjärran, på varor och på tjänster, från kassaapparater och kvittensblock, signerade, sorterade och ihophäftade när så krävdes. Revisor Bergströms ögon lödde av upphetsning när han klev ut på trottoaren och lät blicken svepa över skattkistan. "Här finns tillräckligt för att ge oss båda ett nytt, värdigare liv", sa han tyst för sig själv, och skrapade upp resterna av den livlösa maneten från trottoaren.
Högstämd, låghalt, gammal eller tung
Utpyst, förnedrad och död. Det trodde du, det trodde jag, det trodde de. Men ibland vill ödet annorlunda. I en anträngning på gränsen till vad någon manet tidigare presterat, lyckades vår vän uppbåda sina allra sista krafter till att ringa på hos Argon Revisionsbyrå på Grenljusbacken 23.
På en skvallersajt som får OK! Magazine att framstå som Vakttornet står följande kommentar att läsa på tråden Nån som kan ge lite tipps om saker man kan göra för att lätta på AT'n efter tjack?
Att sätta färgade fjädervippor i påskriset - eller fastlagsriset som det ursprungligen hette - blev vanligt under 1930-talet, men har förekommit ända sedan 1800-talets mitt. Färgad platspåse på gren är dessbättre inte lika vanligt, men dyker upp av och tilll, exempelvis i Gröndal i sydvästra Stockholm. Ofta handlar det om någon lallare som efter ett sexpack bira inbillar sig att påse på gren skulle vara bättre än påse på mark. (Påse i papperskorg är ett okänt begrepp i de här delarna av stan.) Det är det inte.
Om man blandar frystorkad lök, laktovegetarisk cheddarost och nötkött och tillsätter lite senap, ketchup och, tja, kalla det bröd då för enkelhetens skull, får man en cheeseburgare signerad McDonalds. Energiinnehållet i ostburgaren, 300 kcal, motsvarar ungefär vad en normalstor man/kvinna tarvar för att hålla sin lekamen gåendes i normalfart under en (1) timme. Och det är här det börjar bli intressant. För vem är jag att bråka om du köpt din burgare på, säg, McDonalds Kupolen i Borlänge, påbörjat en 22 milavandring söderut med enbart ostburgaren i ränslen, petat i dig de sista smulorna utanför Kalhäll, och faktiskt nästan lyckats nå hela vägen fram till soptunnan också, inte bara till Gröndal. Nej, är så fallet applåderar jag snarare din bedrift och plockar upp skräpet själv. Bråkar gör jag däremot om du har inhandlat din burgare på närmsta donk (Liljeholmen), släpat benen efter dig runt Trekanten, hivat papperet TRE JÄVLA METER FRÅN EN TUNNA och sedan ägnat resterande 120 kcal och kvällen åt att peta dig i naveln och trycka på fjärrkontroller. Vilket jag dessvärre misstänker att du har.
- Leon! Leeeeoon! Inte där gubben. Såja, bra. Jo, var var vi?
