Vi som slänger två sopsäckar skräp i Gröndal

Du, mannen i de dryga 60, något över medellängd, golfbränna, guldlänk, tasselloafers, chinos med pressveck, mörkgrön twillskjorta och brun skinnjacka med vidd över bröstet, frun i framsätet, båttrailer utan båt bakom en röd Volvo V70 som jag dessvärre bara fick de två sista siffrorna i registreringsnumret på: Vad fan är grejen?

Recept för jordens återhämtning

Sänk temperaturen på din elektriska golvvärme. Säg åt dina kor att sluta fisa. Sluta prutta själv. Tjyvkoppla Lodbroke och kör på valfritt brofundament till Essingeleden. Igen. Igen. Och igen tills skiten rasar och vi slipper utsläpp och partiklar från de 160.000 fordon som passerar där varje dag. Sluta handla så mycket. Sluta exempelvis att köpa Gainomax. Sluta tro att lite kemikalier med jordgubbsextrakt skulle få dig att bli starkare, att återhämta dig snabbare. Måste du ändå nödvändigtvis köpa Gainomax: sluta slänga förpackningen på marken och stampa på den i vilt raseri för att du inte sprang under 45 på milen. Och herregud för guds skull människa: sluta låta bli att plocka upp skräpet efteråt och lägga i en papperskorg.

Jag tog kokain på dagis

Sedan drog jag till Gröndal och köpte mig en latte.

Välkommen ombord!

Vi hoppas, fel av mig, vi är övertygade om att du kommer att trivas här på Blidösundsbolaget. Många av våra säsongsanställda återkommer faktiskt år efter år, fan vet varför, HAHAHAHAHA, förlåt, HAHAHA. Vi brukar skoja lite om, äsch, glöm det förresten. Vill du ha kaffe? Vatten? Inte, då fortsätter vi. Jo, vad skulle jag säga. Vi har alltså tre fartyg i flottan: S/S Blidösund, vår stolthet och skärgårdens sista riktiga ångfartyg, M/S Sjöbris samt M/S Sjögull. Du älskade ångfartyg, var det så? Mmm, skulle göra vad som helst för att tillbringa sommaren på ett. Nu är ju kontraktet påskrivet och vi är nästan där. Det finns egentligen bara en liten hake som jag ser det. Eller hake och hake, jag ska tala klarspråk: Det finns inga genvägar i rederibranchen. Många tror att det här kneget skulle vara någon slags gräddfil till rockkryssningar i motljus på Kanholmsfjärden, en räkmacka att glida på i Kalle Anka-kostymen. Så är det inte. Här börjar du från botten och först nästa år får du gå på sjön. I sommar kollega, ansvarar du för vår affischering.

400 år senare

Från trendspanare Kay Bond via allsköns prognosmakare, ekonomijornalister och pr-folk till allas vår Stephen Hawking löper en luddig, trasslig, men trots allt röd tråd: de tror sig kunna sia om framtiden. Men tro mig istället: om framtiden vet vi noll och intet. Förutom om år 2408, då vi äntligen får ta farväl av de sista molekylerna från det här oskyldiga lilla slänget.

Min morgonpromenad

Den sket sig, så att säga.

Hobbyfilosofen

Alla dessa dagar som kom och gick, någon sa att det var livet, men jag ba va fan snackar du om. Livet är väl inga dagar som bara rasslar förbi. Livet är en förstärkt frukost i sopsäck. Livet är att äta den med glöd och frenesi, att låta filmjölken rinna i mungiporna, att bita hårt i kartongen och vicka huvudet från sida till sida. Livet, min vän, är att smörja kråset och låta fåglarna festa på resterna. Glöm aldrig det.