Vi som slänger skräp i Gröndal

Tre år senare

2011-08-08T13:14:00.000-07:00

Jag var en gubbe som hade tröttnat på skiten. Med en naiv förhoppning om att förändra saker och ting startade jag därför en blogg - den här bloggen! Så här tänkte jag: om jag fotar ett skräp och skriver en lite lagom uppdiktad historia, gärna med element av löje kring (den uppdiktade) personen som slängt skräpet, så kommer förr eller senare verklighetens skräpmaja få nys om sina förehavanden och ändra sitt beteende. Gud så naivt, skulle det visa sig. Tre år har gått och Gröndal är lika skitigt som vanligt. Det är dags att börja blogga igen och den här gången ska jag dessutom RSS-pusha skiten till snuten. Har vi lite tur blir det både digital förnedring och 800 spänn i böter. Som Petters f.d. svärfar skulle ha sagt: Häng me´!

@Liljeholmsgallerian

2010-11-19T05:31:00.000-08:00

Bra saker med gallerior/köpcentrum:

Dåliga saker med gallerior/köpcentrum:
De drivs ofta av suspekta brittiska holdingbolag vars ockerhyror begränsar utbudet till en enda stor DressmanLushMcDonaldsPocketShopSubway-röra. De dränerar närområdet på småbutiker och lokala entreprenörer. De ökar trafiken av bilar, mobilabonnemangsförsäljare och ungdomar i klunga i för stora dunjackor. De passiviserar, ja rentav fördummar svensken.

Vi kanske ses på lördag. Vi brukar parkera bilen i P-huset och börja shoppingrundan i leksaksaffären.

Mössa upphittad!

2010-11-18T17:25:00.000-08:00

Röd, av märket "Warp". Ligger såvitt jag vet fortfarande och skräpar utanför Tempobutiken formely known as ICA Nära a.k.a. "Döden i kundkorgen".

Närå, så att, va hettere

2010-11-18T17:16:00.000-08:00

Jo, jag fattar. Det går bra nu. ROT och RUT, checkkredit på banken och klackarna i taket. Ut med det gamla, in med det nya osv. Men snälla människa, kom igen: det där är ju en fullt fungerande vattenklosett du har ställt ut på gatan.

Öppet brev till Maria Wetterstrand, Peter Eriksson m. fl.

2010-11-18T07:57:00.000-08:00

Hej! Jag brukar vanligtvis inte skriva öppna brev. Jag tror inte på öppna brev som kommunikationskanal. Jag tror till och med att öppna brev många gånger motverkar sitt syfte. Nu gör jag i alla fall ett försök, och hoppas innerligt att jag har fel. Låt det här inlägget bevisa att det öppna brevet faktiskt fungerar. Kära "Miljö"-partiet, en av era valaffischer hänger fortfarande kvar utanför ungarnas gamla dagis på Lusuddsvägen. Kan ni städa upp efter er, tack.

Aten, Bombay, Kairo?

2010-11-04T15:58:00.000-07:00

Närå, Lövholmsvägen 18 duger gott åt mig.

Dagens ungdom, alltså

2010-08-30T01:05:00.000-07:00

Har du hört senaste trickset? Man häller kvickt i sig tre flaskor bubbel (vatten eller läsk, ingen alkohol) och toppar med en sockerbomb från Vitamin Water. Därefter vänder man på vitaminvattenflaskan och läser copyn på baksidan. Snabbt, två gånger i följd utan uppehåll för analys eller tankar. Sedan, när man känner skammen komma krypande, ja, eller bubblande då, ända från tårna läser man det sista stycket en gång till.

30 må vara det nya 20, men grönt är definitivt det nya svarta. var vänlig återvinn flaskan.

Sedan ryker alla säkringar. PANG! TJOFF! BANG! STAMPA! STAMPA! Man blir som tokig på allt; Coca Cola Company som har hittat på skiten, butiken som sålde den, en själv som köpte den och sist men inte minst konstellationen (kund/byrå) som tyckte att det var smart att spendera en massa pengar på en skön text på svenska bara för att den engelska originalsnutten var så oerhört witty och träffsäker i målgruppen. Det var den inte. Det är den inte. Sluta vara så dåliga.

Urladdning

2010-08-29T15:00:00.000-07:00

Det var inte första gången kärleken hade spelat honom ett spratt. Skillnaden nu var att insatsen var högre. De hade ju faktiskt ett slags liv tillsammans. Gudskelov inga barn eller husdjur och bara hennes familj tätt inpå. Hans familj bodde i Norrköping, "för lång bort", hade hon sagt, trots att de hade bil och Norrköping inte låg längre bort än att man kunde åka över dagen. De hade inte ens behövt stanna om det skulle bli jobbigt. Men det spelade förstås ingen roll längre. Nu var det slut, finito. Var han ledsen? Mer less, egentligen. Less på att förklara, bortförklara och ibland rentav ljuga. Less på att behöva äta med teven eller datorn eller tidningen som enda sällskap. Less på jakten, den kommande och oundvikliga. Var gick man nuförtiden? Golden hits som vanligt kanske, Alladin fanns väl inte kvar längre. De hade byggt så mycket där vid LO-borgen, det började likna ett riktigt torg nu. Lägenheten var tömd och städad. De andra skulle flytta in nästa helg. Klart de var lyckliga, bytet var till deras favör. Eller: bytet var till deras och hennes favör. Hon fick lägenheten i stan, han den i Hammarbyhöjden. Han fick soffan, hon matbordet och sänglinnet. Han skulle ha teven men fick inte dvd-spelaren. Bilen var hennes, hon hade betalat mer för den, men bilbatteriet var hans. Ännu visste hon det inte, men i morgon bitti skulle hon bli varse. Han log. Ibland behövs inte mer än så.

Att skända flaggan

2010-08-09T13:59:00.000-07:00

I augusti 2009 förärades Ormberget i Gröndal med Blå Flagg, en internationell miljöutmärkelse till hamnar och badplatser - och en fjäder i hatten till lokalpolitiker, lobbyister och inte minst den stackars administratör som har svettats med det omfattande ansökningsformulär som måste fyllas i för att badet ska passera nålsögat. En badplats med Blå Flagg visar att verksamheten uppfyller ett antal kriterier med avseende på vattenkvalitet, säkerhet, service och miljö - exempelvis att området gärna får utsmyckas med en hög gamla pizzakartonger, ett dussin urdruckna flaskor sämre pilsner och ett gäng platspåsar.

Vänliga veckan

2010-03-02T01:36:00.000-08:00

"It's so easy to hate, it takes guts to be gentle and kind", sjunger Morrisey, och det är såklart enkelt att häva ur sig av en man vars självbild formats av en omgivning som utan undantag älskad karln, och tillbett honom likt en gud. Men även för oss vanliga dödliga finns en poäng i att inte gå runt och sura i alla lägen. Ta den här pappmuggen till exempel. Den behöver ju inte vara droppad där av en MISSTÄNKT LOBOTOMERAD, MEN DEFINTIVT LÄTT EFTERBLIVEN OCH SJÄLVCENTRERAD IDIOT. Det kan ju faktiskt vara så att det är en mamma som bara har råkat tappa den; en mamma som därefter desperat börjat leta efter skräpet på olika ställen hon och barnen hängt på under dagen, ända tills ungarna brutit ihop av köld och svår hunger och mamman tvingats ta sig hemåt med tårade kinder och en stor svart klump i bröstet av vetskapen att någonstans, någonstans i Gröndal ligger en kaffemugg som inte borde ligga där den gör. Det kan ju faktiskt vara så. Och då förlåter jag dig, precis som Morrisey skulle ha gjort.

Sent ska syntaren vakna

2010-02-15T12:27:00.000-08:00

Så som min mor hanterar ekonomi skulle man kunna tro att hon heter Maria Croft eller Gunilla Nyström. Men det gör hon inte. Hon är inte ens ekonomisk skolad. Hon besitter bara, bland mycket annat, en sjuhelvetes förmåga att hålla koll på pengarna. Senare i livet, efter en framgångsrik tid som entreprenör, hamnade hon på välförtjänt grön kvist, men innan dess, under i princip hela min uppväxt, var det till att vända på varenda krona; lappa, laga, låna, ärva, sticka, virka, sy, sylta, spara, dela ut reklam. Det briljanta: livet kändes generöst även om budgeten var tajt. Under drygt 20 år i mina föräldrars trygga famn kan jag bara minnas två gånger av ekonomisk otillräcklighet. Den första är en bagatell: när jag en sen julaftonskväll i mitten av det glada/fula 80-talet ringde upp mina tre bästa kompisar bara för att stämma av att de inte heller hade fått någon Commodore 64 med extern bandspelare och Ghost 'n Goblins-kasetten - vilket de såklart hade. Den andra gången däremot, har satt djupare spår. Syntare/hårdrockare, ni vet (om ni inte vet, tänk typ emo/brat eller eller liknande subkulturellt motsatspar) - jag var syntare. Jag var så otroligt mycket syntare. Men hur mycket jag än bönade och bad, skrev till tomten, önskade mig i födelsedagspresent, pratade, tjatade, gnatade: jag fick aldrig någon av de där syntarna i racken (Howard Jones!) som upptog större delen av nedre våningsplan på leksaksaffären i Gallerian. Leksaksaffären som då hette Stor&Liten. Och som nu heter BR. Tack för det smärtsamma minnet, skitstövel. Och: Varför har du hängt en påsjävel med skräp på en lyktstolpe?

God morgon 2010!

2010-01-05T06:37:00.000-08:00

Det här, gott folk, är bilden av vår samtid. latte (sic!) kaffe. Smaka på det. Eller nej, gör inte det förresten. Den här oskyldiga lilla förpackningen innehåller ett koncentrat av all den skit som dagligen väller över oss. Alla dricker latte. Från överbelånade mamman och pappan i nya huset med nya barnet till ensamma mannen med stora hunden och konspirationsteorierna på Lundbergs kondis; från Jimmie Åkesson till Jimmie Åkessons farmor. Det skummas och frustas lite här och var nuförtiden, inte bara på caféerna. Som på bilden till exempel: skit i kaffet liksom, jag bara måste ha min latte NU! Det får bli mjölken här på stående fot. Gonatt Sverige.

Vi kan åtminstone kalla honom Skräpis

2009-11-19T15:10:00.000-08:00

Min dator gick sönder, och kameran. Samtidigt. Det här är en gammal arkivbild från Antwerpens stadspark. Yeah right, säger du. Yeah, yeah whatever, säger jag osäkert och rycker på axlarna som om jag inte brydde mig. Men det gör jag faktiskt. Nu är dator och kamera fixade. Nu ska det ska bli bättring. Lovar.

Att knyta ihop säcken

2009-10-13T12:54:00.000-07:00

Någon har sagt att 90 procent av allt är skit. Häromdagen när jag funderade på detta återkallade jag plötsligt en känsla som jag inte har upplevt sedan den där augustinatten för väldigt länge sedan då jag låg på en skärgårdsklippa med magen full av pinnbröd och planlöst stirrade upp på stjärnhimlen. Universum är verkligen oändligt. 90 procent av allt är verkligen skit. Vägen till insikt var något så simpelt som en alternativ formulering. Jag är i grunden en ganska positiv person och hade tidigare lite svårt att förlika mig med att 90 % av, säg, min släkt är skit, eller att 9 av 10 kaffesorter smakar Gevalia. Men när jag istället tänkte på siffran 10 så klarande det hela. Jag lyssnar på cirka 10 % av låtarna i min musiksamling, jag umgås med cirka 10 % av människorna jag känner, jag uppskattar 1 av 10 av knäckebrödsvarumärken i mataffären och jag kommer ihåg cirka 10 % av ledarsidan i DN direkt efter att ha läst den. Vad har det här då med bilden att göra? Ingenting, allt. Det fina med 10 %-reglen är att den kan plockas fram och dammas av lite efter behov. Tillämpad här kan väl konstateras att snubben bakom det här kladdet inte skulle kvala in bland Sveriges cirka 1.000.000 människor som inte är...skit.

De tio budorden

2009-09-22T08:41:00.000-07:00

1. Plopp. Du ska inte sprätta fimpar från balkongen.
2. Plopp. Du ska inte lämna pizzakartongen på klipporna.
3. Plopp. Du ska inte ha begär till din nästas åsna.
4. Plopp. Du ska inte lämna tomglas i föreningens återvinningsrum. Där slänger man tidningar, wellpapp, elektronik och grovsopor. Och tydligen tomglas också. Men det ska du inte göra. Du fattar inte det, eller hur? Jag förstod nästan det eftersom de där kassarna med Grolsch och "något gott till fisk"-vinet dyker upp efter varje lönehelg. Gå till en sådan där glasigloo istället, tack.

5. Plopp. Du ska inte begå äktenskapsbrott ("ligga runt").

6. Plopp. Du ska aldrig tömma soptunnor vid gungorna i Sannadalsparken. Det är inte okej.

7. Plopp. Du ska hedra din moder och din fader.

8. Plopp. Om du jobbar på kommun med samhällsplanering ska du ägna resten av dagarna fram till pensionen åt att övertala dina kollegor att belysning runt sjön Trekanten och en slinga ute på den där udden vid Vinterviken vore en lämplig investering.

9. Plopp. Du ska inte äga, hyra, låna eller köra vattenskoter. Du ska inte heller ägna vattenskotrar något överdrivet intresse när du stöter på dem till sjöss; inte gapa, vinka eller skrika "tjohoo, vad snabbt det går!!". Vattenskoterförare förstår inte ironi.

10. Plopp. Du ska inga andra bloggar läsa jämte min (med undantag för den här, den här, den här, den här och den här.)

Missriktad välvilja

2009-08-24T07:19:00.000-07:00

Visst, vid första anblick ser det jättegulligt ut. Ett barn har plitat ner ett livsbejakande nonsensbudskap på främmande språk, visserligen blandat versaler och gemener hej vilt, men i övrigt stavat korrekt och på det stora hela fått till en läsbar layout, komplett med rosetter i olika glada färger och ett utropstecken som verkligen gör skäl för sitt namn. Ett sådant här papper, inga problem. Men det räckte naturligtvis inte. Pappas nya färgskrivare var helt enkelt för lockande. Och budskapet, guuud vad fint ungar, för bra. Papperet med plattityden mångfaldigades och monterades upp med tejp från PS (Prisa Skräpet), vilket gjorde att "affischerna" tämligen omgående släppte från sitt underlag och singlade ner i rabatter, på gångvägar och i sandlådor. Så barn, konklusionen lyder som följer: jag försöker vara happy, men när jag ser sådant här blir jag lite worried.

Snälla!

2009-08-13T00:41:00.000-07:00

Säg att du vann 10 miljoner på en skraplott där och då, eller att du fick ett dödsbud, eller att någon av juniorerna runt bordet satte en banan i halsen och fick köras akut till hospitalet, eller att grannen ringde och berättade att det sipprade rök ur er brevlåda, eller att det landade ett ufo på slänten ner mot Trekanten, eller att ni sprang iväg och sökte skydd för regnet men snart kommer tillbaka för att städa upp, snälla säg det.

Säg inte att ni bara bara åt lite mellis och sedan reste er och gick därifrån.

Yo!

2009-08-13T00:32:00.000-07:00

Yoyoyo! Get your shit together, man.

Oordningen återställd

2009-08-10T08:04:00.000-07:00

Nu kör vi igen!

Locket på?

2009-08-06T02:40:00.000-07:00

Jaha. Tillbaka i Gröndal igen. Spatserandes i godan ro på bryggan, tänkandes på än den ena (vattenskoter = tribal + långa jeansskjorts + tajt linne + en lite finare badtoffla + finnar på ryggen + aggressivitet + en kasse cash) än det andra (vattenskoter 1 möter vattenskoter 2 i full kareta. Vattenskoter 1 girar styrbord, vattenskoter 2 girar...öhvafan, babord). Ganska fint här ändå, i gamla Grönis. Inte så mycket skräp som man hade kunnat vänta sig. Några glasspapper, en engångsgrill (jamen kom med nåt nytt!), ett lattelock som någon nafsat nervöst i. Vad är grejen? Är det vädret? Lågkonjunkturen? Bloggen? Eller, herrejösses, det kan väl inte vara så att folk har tagit åt sig av Stockholms stads helt obegripligt dåliga skräpkampanj. Nåväl, jag borde väl vara nöjd antar jag. Samtidigt känner jag en pirrande oro i kroppen, för inte kan väl det här vara slutet? Inte ska jag väl tvingas lägga locket på nu?

Torsdagsskräp

2009-06-25T14:20:00.000-07:00

Lite random utslängt sådär, på en slänt ner mot Trekanten. Fan, mitt i all idioti måste jag nog ändå erkänna att det finns något estetiskt tilltalande i lämningarna av en person som har frossat i 200 gram chirre och därpå slitit upp ett paket från Guldfynd.

Att sluta med blöja

2009-06-17T00:51:00.000-07:00

Enligt en nyligen publicerad undersökning belastar ett barn familjens balansräkning med i runda slängar miljonen, från vaggan till 18-årsdagen. Smaka på den! En mille minus i kassan för skriket, bråket, bajset, otacket, tredagarsfebern, klösmärket, treårstrotset, tonårstrotset, matvägrandet, vabbet, babblet, smockan, föräldramötet, Polarn-rean, pappagruppen, nattvaket, sömntåget. Och kärleken förstås, men ändå; en miljon kronor. För de pengarna skulle man kunna åka till Paris med sin käresta redan nu till helgen, och sedan fortsätta beta av Europas mest romantiska städer à la weekendresa-style med flott hotell och god mat ända tills letterna devalverar. Men istället sitter man där med sitt bostadslån, sin bil och ett barn som drar fyra blöjor om dagen gånger 1095 levnadsdagar so far gånger tre kronor per blöja, vilket landar på svindlande 13140 kronor. Så vad gör man? Jo, man köper sig en engångsgrill, en flintastek, en potatissallad med tveksamt bäst före-datum, två burkar Cola och en påse halspastiller med "milt laxerande effekt". Sedan tar man med sig knodden på grillkalas vid Ormberget, låter honom fylla en sista Up&Go till bredden och tar därefter ett högtidligt farväl av blöjepoken vid en soptunna nedanför brf Mälarklippan. I slutändan kanske lite rikare. Samtidigt: oändligt mycket fattigare.

Pizzan, bajset och tröttheten

2009-06-01T04:38:00.000-07:00

Få saker provocerar mer än de här kvarglömda kartongerna med innehållet i festligt typsnitt på framsidan. Inte minst när de gör sällskap av en påse hundskit. Jag tänker mig någon för trött för att rösta, för trött att laga punkteringen på sin cykel, för trött att gå till tandläkaren, för trött för att älska, för trött att då och då byta underlakan i sängen, för trött att ringa sin mamma och säga "Grattis på mors dag!" alternativt "Vi måste tala ut om min barndom", för trött att tacka nej till försäkringsmäklaren som tränger sig på i luren, för trött att prova ett nytt vin på systemet, en nytt skämt på krogen, en ny väg i livet, för trött att skriva julklappsrim, för trött att smörja in sig med solskyddsfaktor. För trött för att ta sin kärlek i handen, titta honom/henne djupt i ögonen och viska: "Älskling, jag bjuder på middag ikväll. Hemlagat."

Beviset

2009-05-26T01:03:00.000-07:00

Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates tittar inte på tv och surfar måttligt på internet. Men framförallt lyssnar hon inte på musik, skulle aldrig få för sig att stoppa in ett par hörlurar i öronen. Varför dårå, kanske du frågar dig, verkar knäppt ju. Kan tyckas, men när Oates talar klarnar det mesta: "Musiken, det ständiga ringandet i öronen, hindrar mig från att tänka en enda vettig tanke".

Ode till en trasig krycka

2009-05-26T00:34:00.000-07:00

Högstämd, låghalt, gammal eller tung
en krycka gör inte skillnad, dömer inte, stöttar bara
i medgång, motgång, sol och regn
när gipset skaver, eller kepsen
AJ!
ja, det gör ont att leva
AJAJAJ!
jätteont
En stelbent följeslagare har lämnat in
lilla gubbe
lilla gumma
Vem var du?
Vad hände - blev du arg?

The return of den portugisiske örlogsmannen

2009-05-13T13:50:00.000-07:00

Utpyst, förnedrad och död. Det trodde du, det trodde jag, det trodde de. Men ibland vill ödet annorlunda. I en anträngning på gränsen till vad någon manet tidigare presterat, lyckades vår vän uppbåda sina allra sista krafter till att ringa på hos Argon Revisionsbyrå på Grenljusbacken 23.

"Jag vill göra en rekonstruktion", väste han i porttelefonen.
"Har du kvitton", svarade revisor Bergström.
"Hundratals!", skrek maneten och vände ut och in på det som fanns kvar av hans kropp.

Och visst fanns där kvitton. Hundratals räckte inte, tusentals var i underkant. Slipen från en helkväll på bakgatorna i Antwerpen låg bredvid kvittot på en ny sjökortplotter, prydligt ihophäftat med garantibeviset på densamma. Kvittot på fågelmat från Willys i Södertälje låg över, och dolde bara delvis, kvittot som visade att maneten i juli 2003 besökt Agent Provocateurs butik på Manhattan för att köpa sig ett raffset. Där fanns kvitton från när och från fjärran, på varor och på tjänster, från kassaapparater och kvittensblock, signerade, sorterade och ihophäftade när så krävdes. Revisor Bergströms ögon lödde av upphetsning när han klev ut på trottoaren och lät blicken svepa över skattkistan. "Här finns tillräckligt för att ge oss båda ett nytt, värdigare liv", sa han tyst för sig själv, och skrapade upp resterna av den livlösa maneten från trottoaren.

Sam Mendes ringde

2009-05-13T13:45:00.000-07:00

Jalla! Jalla!

2009-04-22T14:21:00.000-07:00

På en skvallersajt som får OK! Magazine att framstå som Vakttornet står följande kommentar att läsa på tråden Nån som kan ge lite tipps om saker man kan göra för att lätta på AT'n efter tjack?

"Jag brukar ta ett par blå valium (eller nån annan benzo) och röka en pipa innan jag går och lägger mig, sover riktigt gott då ... när jag vaknar tar jag ett par blå till och dricker en massa vatten ..mår fin-fint då. Men det är en hel del psykologi inblandat också. tror man att man skall få en rejäl avtänding får man det också, positiva tankar hjälper. Sen finns det ju Jalla yogurt .. pund-drycken nr 1"

Tack, säger jag. Tack Flashback för att ni hjälper mig att förstå min omgivning.

Sur påsk!

2009-04-18T06:45:00.000-07:00

Att sätta färgade fjädervippor i påskriset - eller fastlagsriset som det ursprungligen hette - blev vanligt under 1930-talet, men har förekommit ända sedan 1800-talets mitt. Färgad platspåse på gren är dessbättre inte lika vanligt, men dyker upp av och tilll, exempelvis i Gröndal i sydvästra Stockholm. Ofta handlar det om någon lallare som efter ett sexpack bira inbillar sig att påse på gren skulle vara bättre än påse på mark. (Påse i papperskorg är ett okänt begrepp i de här delarna av stan.) Det är det inte.

Räkna kalorier

2009-04-14T14:17:00.000-07:00

Om man blandar frystorkad lök, laktovegetarisk cheddarost och nötkött och tillsätter lite senap, ketchup och, tja, kalla det bröd då för enkelhetens skull, får man en cheeseburgare signerad McDonalds. Energiinnehållet i ostburgaren, 300 kcal, motsvarar ungefär vad en normalstor man/kvinna tarvar för att hålla sin lekamen gåendes i normalfart under en (1) timme. Och det är här det börjar bli intressant. För vem är jag att bråka om du köpt din burgare på, säg, McDonalds Kupolen i Borlänge, påbörjat en 22 milavandring söderut med enbart ostburgaren i ränslen, petat i dig de sista smulorna utanför Kalhäll, och faktiskt nästan lyckats nå hela vägen fram till soptunnan också, inte bara till Gröndal. Nej, är så fallet applåderar jag snarare din bedrift och plockar upp skräpet själv. Bråkar gör jag däremot om du har inhandlat din burgare på närmsta donk (Liljeholmen), släpat benen efter dig runt Trekanten, hivat papperet TRE JÄVLA METER FRÅN EN TUNNA och sedan ägnat resterande 120 kcal och kvällen åt att peta dig i naveln och trycka på fjärrkontroller. Vilket jag dessvärre misstänker att du har.

Urban jungle

2009-04-03T05:03:00.000-07:00

- Leon! Leeeeoon! Inte där gubben. Såja, bra. Jo, var var vi?
- Nej men det var egentligen inget...bara att...
- Leeeeooooon!
- ...jag.
- Leon, kom hit! Lilla gubbelubben, titta så du ser ut, alldeles snorig. Kom så ska mamma snyta. Såja, sådär. Ja, papperipapperet dumt. Dumdummelidumt. Såja, nu är det klart. Förlåt.
- Nejnej. Det är ingen fara. Det var...är inget.
- Vill du gunga Leon? Vill du det? Vill du det? Vill du det? Hahahaha, hur gulligt får man bli. Vill du det? Klart att du ska få gunga.

Så här långt har våren kommit

2009-03-31T13:06:00.000-07:00

Från norr till söder och öst till väst, nu strömmar de in, vårtecknen. I Ragunda fotar en enstöring årets första tussilago med sin mobil, och mms:ar bilden till Aftonbladet. Vid Hornborgasjön siktar upphetsade ornitologer tranor i tusental, alltid fler än året innan, alltid i rekordantal. I Norrtälje plaskar två bleka lumpare med blemmor på rygg och rumpa runt bland isflaken. Varför? För blåa läppar, varsin rejäl förkylning och en bild i lokaltidningen under rubriken "Årets första dopp". Och i Gröndal, ja här har man återigen börjat kasta lystna blickar åt mataffärens oljiga pastasallader och tänkt att, ja jävlar om man inte skulle trycka i sig en sån där på vägen hem idag, utomhus. Och så tar man steget, köper salladen och äter den i det fria. Som på kontinenten. Sedan, när man är klar: en rap med smak av curry och förpackningen på valfritt ställe utom i papperskorgen. Som i Gröndal.

Den portugisiske örlogsmannen...

2009-03-12T15:56:00.000-07:00

Färdades med strömmarna ända från Mexikanska golfen, slank in i mälaren via Södertäljeslussen och trasslade in sig i Cementabåtens bogpropeller. I sundet mellan Reimers och GBK släppte han taget och kravlade utmattad upp på bryggan där bojbåten brukar ligga förtöjd under sommaren. En slät kopp kaffe på Gröndals kafé och han var på väg igen; släpade sig sorgmodigt genom snömodden i Gröndals centrum innan han slutligen, äntligen, lade sig att dö - utpyst, smutsig och förnedrad - under stjärnorna på Grenljusbacken. Vila i frid, din gamle manet.

Vad vi har att fira:

2009-03-02T13:05:00.000-08:00

Vårt nya kylskåp. Daniel och Victoria. Söndag kväll och barnfritt. Besked om tid för Lennarts höftledsoperation. Bara tre veckor tills föreningen får nya fönster, treglas. Annas G på matteprovet. Bröllopsdagen (som vi missade i januari). Att vi sålde fonderna innan jul, nu har det ju gått ner ännu mer. Mars - vårmånaden. Forden ua på besiktningen. Alla härliga grannar.

Fattigmansfrappucchino

2009-03-01T13:13:00.000-08:00

En fattig mans frappuchino. En på god smak och bildning fattig mans frappucchino. En på god smak och bildning fattig mans sura automatkaffe med tre sockerbitar i Pressbyråns pappmugg, som efter tömning nonchalant hivats över axeln och fusionerats med iskristallerna på Sjöbjörnsvägen.

Middagstips

2009-02-20T07:05:00.000-08:00

Pannbiff med gräddsås och potatismos. Rårörda lingon och pressgurka. Ett stekt ägg på toppen, precis som på Tennstopet. Hunden fick resterna. Hoppla! Nu får du sluta skita så jag hinner hem till Sveriges sämsta bilförare.

Min helg

2009-02-16T12:56:00.000-08:00

Helgen var rolig. På fredagen åt vi mysmiddag med kött och pom fritt. Sen hyrde vi en film. Den hete Guldkompassen och handlade om en flicka som levde i en annan värd. Pappa somnade innan slutet. Vi fick glass med chokladsås och var uppe ganska länge. På lördagen vaknade jag tidigt. Det var ju fotbollsmatsch. Både mamma, pappa och Lina var med. Mitt lag van med 9-2. Jag passade till ett mål. Sen åkte vi till nya COOP Forum i västbärga. Det vat jättestort. Större än något COOP forum jag har sett. Vi handlade en hel kundvagn full. Lina köpte en skiva med Ricky MArtin för sin månadspeng. Den kostade bara 49 kr. Jag köpte bara en grensladd till mitt rumm så kan jag koppla in datorn och teven och x-boxen på samma ställe. Mamma köpte bara en waxduk och ett hundrapack ljus. Pappa köpte nya tee-shirtar. De var vita och kostade bara 99 kronor för 3 styckna. Sen åkte vi och fikade hoss Amy och Lazlo. Det var gott. Vi fick frallor med rökt skinka. Och tomater. Och sen mandelkubb. Sen åkte vi hem. Vi var mätta och åt middag sent framför melodifestivalen delfinal 2. Vi röstade på HEAT. De var bäst och gick vidare till Final. Vi åt en enkle middag med bara plåckmat. På söndagen åkte mamma och Lina på hundkurs med Gustav. Jag spelade lite spel medans pappa satte upp hyllor i hallen. Sen hjälptes vi åt att plocka ner adventstakarna och julsjärnorna i jullådan. Sen gick vi ut med granen som har stått i förådet. Vi hittade ett ställe där andra hade ställt sina granar så vi ställde granen där. På kvällen åt vi fiskgratäng. Sen somnade jag tidigt efter sportspegeln.

Miljöbalken, 29 kapitlet, paragraf 7

2009-02-07T05:22:00.000-08:00

"Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år."

Du som tappade det här kuvertet innehållande överklagan av en p-bot kan inom kort vänta dig ytterligare korrespondens från åklagarväsendet. Innan jag la kuvertet på lådan, ångade jag nämligen upp det och stoppade ner den här bilden samt mitt vittnesmål. Vi ses i rätten. Heppåre.

Jag är inte ond av naturen men är du ond mot naturen kan jag bli

2009-02-04T13:23:00.000-08:00

Likt en blixt passerar tanken. Ena ögonblicket där, andra långt borta. Lika omöjlig att glömma som att yppa. Men nu när jag ändå inte vet vem du är, och du inte vem jag är, kan jag ju lika gärna blotta mitt inre: Lite önskar jag att det blev så. För dig. Förlåt.

En skitsak?

2009-02-03T13:05:00.000-08:00

Ni kanske tycker att jag går till överdrift när jag tar mig tid att plåta och sedan skriva en text om något jag inte ens vet vad det är och som med sin ringa storlek, tänk kapsyl, knappast utgör ett särskilt förfulande inslag på en redan så ful plats som Sannadalsparken. Men oavsett om objektet skulle vara ändpluppen på något mintgrönt metallrör tillhörande någon av boulepensionärernas rollatorer, en skjortknapp från resultatet av något tveksamt projekt på Beckmans modelinje, eller en vital del från tvärbanan, säger jag som Mona Sahlin: "Det är bara så himla onödigt."

En dålig kombo

2009-01-30T15:30:00.000-08:00

Sitta i bilen och kedjeröka ett paket Camel samtidigt som man väntar/smyger på sin Spraydate. När kvinnan dyker upp, inse att hon är typ perfekt och kvickt dra på sig dagens inköp: ett par kritstrecksrandiga boxershorts. Nya, men med sladdrigare sömmar än en cypriotisk HUGOS BOS-tischa. Veva ner rutan och hiva ut förpackningarna. Ta ett djupt rossligt andetag, kliva ut och gå henne till mötes. Välkommen till Gröndal.

Då är man dum

2009-01-18T14:05:00.000-08:00

Lyset är tänt men det är ingen hemma. Bommarna är nere men tåget kommer inte. Raketen är avfyrad men pinnen står kvar.

Seriöst asså

2009-01-13T11:04:00.000-08:00

Allt är inte skräp som skräpar, och det är skillnad på att slänga och att tappa. Titta bara på den här fantastiska passbilden, upphittad på golvet i den inte lika fantastiska affären Coop Gröndal. Vilka är de två? Vilket årtionde togs bilden? Varför är farmorn/mormorn/mamman/amman så brunbränd? Har barnet inga ögonvitor? Hör av dig om du sitter inte på svaren. Bilden har jag inte längre. Den sattes upp på Coops informationstavla och var borta dagen efter.

En fantasi

2009-01-12T14:06:00.000-08:00

Ponera att svenska folket plötsligt en dag skulle ta sitt obefintliga förnuft till fånga och utbrista: "Coffee table-böckerna! Vi köper dem inte längre!" Den kanske störste förloraren i denna kittlande tankelek heter varken Bonnier, Brûlé eller Hedengrens. Han heter Wikström. Jeppe Wikström. Folkets soffbordsfavorit. Varje månad får Jeppe en royaltycheck på ett par miljoner från försäljningen av hans inte helt fräscha fotoböcker Staden och Havsskärgård. (Summan kan tyckas hög men inkluderar givetvis samtliga editioner, från den engelska till den nordkoreanska.) Tänk då att detta flöde av royaltypengar plötsligt skulle sina. I min fantasi får Jeppe ett nervöst sammanbrott, vilket raskt utnyttjas av en skrupelfri fastighetsmäklare som passar på att köpa Wikströms 60 ha stora hemman på Fårö för en spottstyver. Utblottad och ensam tvingas så Jeppe lämna sitt Gotland. I bagaget finns flaskorna från spritskåpet, två specialutgåvor av Staden och Havsskärgård med omslag i sälskinn, och hans älskade Hasselbladare. Slutstation: en tvåa på Ormberget. Mot alla odds finner nu Jeppe någon slags ro. Han dricker sitt kaffe på Lundbergs. Han lämnar in tipset på det där stället bredvid Lundbergs. Varje lördag tar han tvärbanan till Liljeholmen och går på McDonalds. Han funderar till och med på att köpa sig en liten folkbåt och gå med i GBK. Men han fotar inte längre. Åtminstone hävdar han det själv. Men visst har jag sett honom om kvällarna, när han efter ett par rejäla supar uppe vid köksbordet vinglar ner på bryggorna och fyrar av sin gamla trotjänare lite hipp som happ. Utan forna tiders kliniska fokus, skärpedjup och kompositioner. Men alltid med nya spännande detaljer i motiven.

Påsen

2009-01-10T11:35:00.000-08:00

Amme. Fy faaan vad kallt asså...asså ska jag sitta här kommer jag typ få dubbelsidig urinis. Får jag ta ett bloss? Mmm, tack gumman. Asså är det typ ingen som har nåt att sitta på? Vantar, någon? Hallå. Påsen! Har du handlat? Vad har du handlat? Asså den där jävla skitaffären går jag inte in på längre. Jag blev liksom portat efter några smågodisar i fickan. Såå jäla botten. På ica är de bara så mycket trevligare. Det är mer intimt där liksom, hajjar du. Du fattar. Jaha, 2009 asså. Och kallt som fan är det. Jaja. Vad var det du hade i påsen? Ok, kan du inte ta det där i fickorna istället, presis som jag gjorde...moahahhaa..hö..ho...hosthost. Så får jag påsen är du gullig. Tack stumpan. Åh, det här blev bra för lilla rumpisen. Får jag bomma en cigg också? Puss, du är bäst.

Vi som spränger skräp i Gröndal

2009-01-07T04:21:00.000-08:00

Tack för 2008, det har varit spex. Innan jag, Susanne, nyårsbomben och en 30 m-rulle med eltejp går ner till bryggan ska ni få min lista.

Årets låt
Alice version av "Every bit of me"

Årets blogg
http://kattblogg.cattis.com/

Årets konto
Ikanobanken Sparkonto Plus

Årets tv
Parlamentet

Årets "tomte"
Pappa

Årets film
Saw III

Årets WTF!?
Hanna och Tobbe

Årets restaurang
Gröndals wok

Hotet från väst

2009-01-04T15:14:00.000-08:00

Beställningen "En halv-special och en stockholmare" ger dig en "halv-special" och en Pucko om du befinner dig i Göteborg med närområde, allt enligt Wikipedia. Motsvarande beställning i Stockholm skulle förmodligen ge dig ett rejält kok stryk. Här säger vi korv med bröd och mos och en Pucko. Sedan slänger vi skräpet i papperskorgen, please. Vi vill väl inte att Gröndalsvägen ska se ut som Avenyn?

Ett tecken i tiden, del 2

2008-12-23T05:00:00.000-08:00

Egentligen är titeln missvisande. Börsbaisse eller dito hausse spelar ingen roll; så länge folk envisas med att klicka ja på frågan "Önskas minneslapp?" och så länge bankerna envisas med att tillhandahålla en så löjeväckande liten behållare att slänga lappen i, kommer drivorna av kvitton runt uttagsautomaterna att fortsätta frodas. Skillnaden mellan hög- och lågkonjunktur ligger i detaljerna. I klackarna-i-taket-tider: kvittona på marken släta som en nypressad skjorta. Orsak: ägaren till kvittot har hastat vidare långt innan minneslappen behagat sega sig ut ur automaten; i högkonjunktur med en bunt sedlar i näven finns inte tid att stå och hänga vid en bankomat. En amatörantropologisk fältstudie vid uttagsautomaten utanför Coop Gröndal, igår mellan 14.26 och 14.38: Kvinna i övre medelåldern, propert klädd med portfölj och cykelhjälm i handen, tänder och hetsröker en Blå Blend som hon besviket fimpar på marken bredvid sin ihopknycklade lapp; Ung man tittar snabbt på sitt kvitto och står sedan kvar i dryga minuten med tom blick varpå att slänger ut sin portionssnus och stoppar in en ny; Annan ung man tror inte på maskinen utan trycker ut ytterligare ett kontoutdrag, röker en cigg för varje papperslapp och låter resterna av sin förstörda jul- och nyårshelg samlas på trottoaren. Sensmoral: God Jul och Gott Nytt År.

Skit i Afrika

2008-12-16T15:14:00.000-08:00

"Slumpen är ingen tillfällighet" är en boktitel som bara kan formuleras, och kanske också i viss mån också älskas, av en reklamskribent. Och visst är det inte den forne stjärncopyn Jan Cederqvist som har författat både titel och innehåll. Janne har på äldre dar gått helt bananas på något som kallas för synkronicitet, vilket betyder synbart meningsfulla sammanträffanden som saknar orsaksmässigt samband, vilket betyder att du tänker på din morsa varpå hon hux flux ringer på din telefon. Jag måste erkänna att jag tidigare ställt mig minst sagt tveksam till de teorier som presenterats i boken; jag har helt enkelt lite för svårt att koppla ifrån vänster hjärnhalva. Men nu har jag ändrat mig. För det kan ju inte enbart vara en slump, att när jag för första gången på nära fem veckor i underbart främmande land skänkte en tanke på min hemort, visade befinna mig i ett område som hette Green Point och plötsligt hamnade framför det här schabraket. Så Jan, jag ger dig rätt på poäng. Slumpen är ingen tillfällighet. Den är en stor hög med skräp, som likt en sedesam herre nödgad att urinera i det fria försökt dölja sig bakom ett på tok för litet träd. Nu säger vi hejdå till Sydafrika och ses snart i Gröndal. Förlåt att jag dröjt.

Bloggsemestern installd

2008-11-15T04:17:00.000-08:00

Jag reste bort ett tag, for att slippa vadret och skrapet dar hemmavid. Men tji fick jag, det ar lika illa har pa andra sidan jordklotet, atminstone vad skraperiet anbelangar. Nar jag fatt ordning pa the internet kommer en 'Vi som slanger skrap i Saldahna Bay'. Ha talamod. Hej.

På ingens begäran:

2008-10-29T12:46:00.000-07:00

Ett tecken i tiden, del 1

2008-10-27T13:00:00.000-07:00

I goda tider köper man bostadsrätt på Banérgatan, handlar skjortorna på Götrich och använder den tjocka, blänkande pappersbagen att förvara squashgrejerna i på jobbet. I sämre tider flyttar man till Gröndal, köper sina "skjortor" på La Chemise och sitter vaken till långt in på natten, på knä på hallgolvet i sin andrahandskvart, och undrar vad fan som hände. Sedan reser man sig, tar den där fula kassen och går ner och ut; planlöst, förvirrat. Man vill straffa den, påsen, hånet mot allt det man en gång trodde på - terminerna, optionerna, warranterna, månadsbonusarna, halvårbonusarna, årsbonusarna, magnumflsakorna på Village, taxiresorna, utlandsresorna, konsumtionen, valutaspekulationen, båstadveckan, djurgårdspromenaden, hästtäcket - allt som nu svikit, försvunnit. Man funderar ett tag, sedan går man från tanke till handling och hänger kassen på dragkroken till grannens Volkswagen Caddy. Drömmen: påsen följer med ända upp till Essingeleden och får vad den förtjänar där uppe. Verkligheten: snöret går av när Caddyn svänger ut på Gröndalsvägen varpå kassen får sig en kyss av buss 133 på väg mot Ekensberg och retfullt lägger sig tillrätta utanför entrén där man bor. Ridå.

Skräponomisk teori

2008-10-27T07:37:00.000-07:00

En högst ovetenskaplig teori ger vi handen att människors skräpslängardiciplin precis som kjollängderna följer konjunkturens böljande linje. (Därav mitt måttliga skrivande de senaste veckorna.) Dessvärre verkar samma teori också gå att applicera på anslaget till rehållningsbudgeten i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Fast tvärtom, om man så säger.

Jag vet vad du gjorde förra sommaren

2008-10-19T08:11:00.000-07:00

Du satt där på fönsterbrädan och tänkte, att om jag inte gör det nu så kommer det aldrig att bli gjort. Men du tvekade, något inom dig höll emot. Vad var det? Doften av varm asfalt? Skränen från fiskmåsarna i Nisseparken? Solkatterna på linoleumgolvet? Jag vet inte, ingen vet. Bara du. Och så kom hösten rusande och svepte med sig beslutet till framtiden. Vintern hade aldrig varit ett alternativ, men till våren satt du där igen. Då ringde telefonen. Tjena hej, det är Max. Spela biljard, ska du med? Klart jag ska. Sankt Eriksplan om en halvtimme. Klick. Du sköt upp det. Igen. Sommaren förvann i ett par blinkingar. Oslo, Hultsfred, Göteborg. Jobba mycket, sova lite. Aldrig få väck tankarna ur huvudet. Inte förrän du vaknade en morgon i oktober och kände att nu, nu räcker det. Skrapa, hink och handskar från Coopen. Riva tidningssidor ur Mitt i Söderort till slutfinishen. Nu skulle två års luftföroreningar bort. Och när så köksfönstret äntligen gick att se genom igen, slog du upp det på vid gavel, slet av dig ena handsken och lät den sakta singla ner mot trottoaren. Sedan tände du en cigarett, tog ett djupt halsbloss, blåste ut röken i den klara morgonluften och viskade tillfredställt, för dig själv, "Hurra".

En vändpunkt?

2008-10-16T13:26:00.000-07:00

Sopgubben hade kanske hellre sett kartongen bredvid tunnan än i. Om inte annat för att slippa undslippa sig ett suck och ett stön och, herrejävlar vad irriterande, behöva öppna det där lilla facket på sidan av sopbilen och ta fram sin lilla pinne med gripklo och gripa de där lattemorsamuggarna, grip-grip, barnbananskalen, grip, och tonårstuggummina, gripeligrip, som ligger utspridda runt omkring. För det finns ingen plats att slänga sånt i tunnan längre. Det sitter en ocean av wellpapp i vägen. Och så en trave tidningar på det. Men vet ni vad: jag uppskattar ändå gesten, att trycka ner allt detta i en på tok för liten tunna. Den må vara utförd av någon med, milt uttryckt, tankarna på annat håll - men det är sannerligen ett steg i rätt rikting.

Skön lirare

2008-10-08T13:30:00.000-07:00

Sitta utanför Lundbergs och vira pappen av en 75-wattare. Nonchalant snärta iväg emballaget med höger långfinger. Hålla lampan över huvudet, himla med ögonen och papegoja sig: "Jag har en idé, jag har en idé, jag har en idé". Jag har en idé: res på dig, ta med båda kvällstidningarna och lämna koppen till flickorna bakom disken. Sedan går du hem och gör lite nytta istället.

Hedelmät & Marjat

2008-10-05T13:12:00.000-07:00

"Hyvää! Esa pekkonen", utbrister Hedelmät, var morgon den andra lik. "Korkupastillera ciitrona, kaharru?", ingen ska anklaga Marjat för att vara reformivrig när det gäller deras morgonrutiner. Hans svar har klingat lika i 31 år och kommer väl fortsätta låta så, dag efter dag, rakt in i evigheten. Eller åtminstone till någon av dem trillar av pinn, vilket dessvärre ser ut att vara nära förestående. De super för mycket, han och Hedelmät. På tok för mycket. Som Gröndals enda heltidare bär de ett tungt ansvar på sina späda (Marjat) respektive fläskiga (Hedelmät) axlar. "I Lilliehollmmen ska suttiotvå jevlar suopa för femton tosen boendde. Här i Grönndal ärr vi tvåå på tjougo tousen", som Hedelmät brukar säga. I Liljeholmen bor och härjar de Ökända och Legendariska: Conny med hunden, Eva Mendiosa, Tanden, Nicke Nyfrusen, Espen, Tiimo. Här, över nio minuters rask promenad till närmaste systembolag - en evighet för nästan alla allvarligt menade alkoholister - finns bara de. Hedelmät & Marjat. Han har vant sig vid namnen nu, använder de obehindrat. Det var Jaris idé, på den tiden han fortfarande kallade sig så. Han letade bussremsor i en papperskorg i Sannadalsparken, vevade upp sopor som en vettvilling. Någon remsa hittade han väl inte, däremot något som han beskrev som "Kikko gilko!", ett under sänt av herren själv. "Våra namn", sa han och fortsatte högtidligt, "Vi ska heta Hedelmät & Marjat."

Mayhem

2008-09-29T14:16:00.000-07:00

Till dig som stod där framför återvinningsstationen på Gröndalsvägen och tänkte "Vaffan e re fullt? Glöm att jag går ner till Lusuddsvägen med skiten, jag ställer kassen här istället": Det finns en särskilt plats i Lövstatippens brännkammare för sådana som du.

Att stjäla energi

2008-09-28T13:34:00.000-07:00

Bräk gärna högt om ditten och datten trots att ingen bett dig öppna truten, det gör mig ingenting. Och varsågod att lyssna på Slipnot i hörlurar från Clas Ohlson på tunnelbanan i rusningtrafik, jag har hört det förut. Dansa lite yvigare än andra, skratta på både ut- och inandning, prata bebispråk med din femåriga dotter, köp en vattenskoter, ta på dig chaps utan något under och visa dina håriga skinkor - det mesta energitjyveriet rinner av mig som vatten på en gås. Men när jag på hemmaplan tvingas konfronteras med resterna av din flottiga middag och illa dolda måltidsdryck känner jag mig i sann mening bestulen.

Vi som slänger två sopsäckar skräp i Gröndal

2008-09-23T12:54:00.000-07:00

Du, mannen i de dryga 60, något över medellängd, golfbränna, guldlänk, tasselloafers, chinos med pressveck, mörkgrön twillskjorta och brun skinnjacka med vidd över bröstet, frun i framsätet, båttrailer utan båt bakom en röd Volvo V70 som jag dessvärre bara fick de två sista siffrorna i registreringsnumret på: Vad fan är grejen?

Recept för jordens återhämtning

2008-09-21T14:40:00.000-07:00

Sänk temperaturen på din elektriska golvvärme. Säg åt dina kor att sluta fisa. Sluta prutta själv. Tjyvkoppla Lodbroke och kör på valfritt brofundament till Essingeleden. Igen. Igen. Och igen tills skiten rasar och vi slipper utsläpp och partiklar från de 160.000 fordon som passerar där varje dag. Sluta handla så mycket. Sluta exempelvis att köpa Gainomax. Sluta tro att lite kemikalier med jordgubbsextrakt skulle få dig att bli starkare, att återhämta dig snabbare. Måste du ändå nödvändigtvis köpa Gainomax: sluta slänga förpackningen på marken och stampa på den i vilt raseri för att du inte sprang under 45 på milen. Och herregud för guds skull människa: sluta låta bli att plocka upp skräpet efteråt och lägga i en papperskorg.

Jag tog kokain på dagis

2008-09-20T13:32:00.000-07:00

Sedan drog jag till Gröndal och köpte mig en latte.

Välkommen ombord!

2008-09-17T13:22:00.000-07:00

Vi hoppas, fel av mig, vi är övertygade om att du kommer att trivas här på Blidösundsbolaget. Många av våra säsongsanställda återkommer faktiskt år efter år, fan vet varför, HAHAHAHAHA, förlåt, HAHAHA. Vi brukar skoja lite om, äsch, glöm det förresten. Vill du ha kaffe? Vatten? Inte, då fortsätter vi. Jo, vad skulle jag säga. Vi har alltså tre fartyg i flottan: S/S Blidösund, vår stolthet och skärgårdens sista riktiga ångfartyg, M/S Sjöbris samt M/S Sjögull. Du älskade ångfartyg, var det så? Mmm, skulle göra vad som helst för att tillbringa sommaren på ett. Nu är ju kontraktet påskrivet och vi är nästan där. Det finns egentligen bara en liten hake som jag ser det. Eller hake och hake, jag ska tala klarspråk: Det finns inga genvägar i rederibranchen. Många tror att det här kneget skulle vara någon slags gräddfil till rockkryssningar i motljus på Kanholmsfjärden, en räkmacka att glida på i Kalle Anka-kostymen. Så är det inte. Här börjar du från botten och först nästa år får du gå på sjön. I sommar kollega, ansvarar du för vår affischering.

400 år senare

2008-09-15T14:04:00.000-07:00

Från trendspanare Kay Bond via allsköns prognosmakare, ekonomijornalister och pr-folk till allas vår Stephen Hawking löper en luddig, trasslig, men trots allt röd tråd: de tror sig kunna sia om framtiden. Men tro mig istället: om framtiden vet vi noll och intet. Förutom om år 2408, då vi äntligen får ta farväl av de sista molekylerna från det här oskyldiga lilla slänget.

Min morgonpromenad

2008-09-15T14:02:00.000-07:00

Den sket sig, så att säga.

Hobbyfilosofen

2008-09-11T01:40:00.000-07:00

Alla dessa dagar som kom och gick, någon sa att det var livet, men jag ba va fan snackar du om. Livet är väl inga dagar som bara rasslar förbi. Livet är en förstärkt frukost i sopsäck. Livet är att äta den med glöd och frenesi, att låta filmjölken rinna i mungiporna, att bita hårt i kartongen och vicka huvudet från sida till sida. Livet, min vän, är att smörja kråset och låta fåglarna festa på resterna. Glöm aldrig det.

Vanheden ringde

2008-09-10T08:39:00.000-07:00

Det var något om en stöt mot Beckers fd huvudkontor. En topphemlig plan som innefattade en neurotisk besserwisser i fluga och tweedkostym, en underpresterande folkölsalkis och hanses flamsiga fru, samt ett Frans-Jaeger kassaskåp med originaldokumentet till färgkoden 91000111. Sedan hade han by the way glömt två par marons nere i hamnen också.

Skit in, skit ut

2008-09-08T13:09:00.000-07:00

Den här blänkande tingesten innehöll socker, emulgeringsmedel, havregryn, kokos, kakaoglasyr, sojalecitin, E 492, vanillin, E 476, äppelmos, pektin, modifierad stärkelse, citronsyra, äggpulver, vetemjöl, kaffearom, kaliumsorbat, mandel, bakpulver, natriumkarbonat, ammoniumkarbonat, natriumbikarbonat, vitamin A och D, arom, glycerider, palm, raps och salt format till sex små kluttar kallade "Kokostoppar". Jag åt upp allihopa. På en gång. De var jättegoda, men nu mår jag dåligt.

Utan titel

2008-09-08T01:14:00.000-07:00

Komposition med PET-flaska, pappmugg och plastlock med lufthål. Konstnär okänd, men baserat på liknande motiv från samma område och tidsepok rör det sig sannolikt om en enkel fiskare från Nybohov. Värde: Affektion och fyra kronor i pant.

Sån är jag

2008-09-05T02:24:00.000-07:00

Tvättar inte händerna efter jag har bajsat, stänger inte av mobilen på bion, prenumererar på Slitz.

Lill-lördag

2008-09-03T15:47:00.000-07:00

Har du 49 kronor på fickan och är redo för lite skoj? Gå in på PS och snatta dig en riktigt go, svart, tjock filtpenna. Fortsätt till Coop och köp ett sexpack Odin. Ta pennan och skriv HOPOS på olika saker. HOPOS, HOPOS, HOPOS. Överallt där det känns kul och spännande. Belöna dig själv med en Odin efter varje HOPOS. Känner du pirret? Tänk om någon kommer på dig. HOPOS! Där är min fru. HOPOS HOPOS, måste kila kompis. Burken är fortfarande halvfull om du vill ha.

Skräptourettes

2008-09-02T14:11:00.000-07:00

Det är faktiskt inget att skoja om. Jag får som ett tics precis när handen närmar sig papperskorgens mynning. "NEJ!" skriker en röst, jag tror att det är skräpet själv som talar, "Här vill jag inte bo", och så släpper jag det bredvid.

Castillo de Gredos Blanco, Spanien, 1000 ml, 12798, 50 kr

2008-09-01T02:17:00.000-07:00

En överjäst fruktbomb med pyspunka som utan förvarning draperar gommen med en stickig hinna smaksatt av dygnsgammal svett och metall. Doftar unket och sötaktigt, rentav obehagligt. En totalt obegriplig ansamling vätska som, med viss tveksamhet, egentligen bara kan rekommenderas dig som småsprang hela vägen från Ljusstöparbacken till Gröndals Tobak, men ändå inte hann lämna tipset i tid.

Bananas are for monkeys

2008-08-26T02:37:00.000-07:00

I skydd av mörkret kastar jag en bruten lårbenshals, en långdragen konvalescens på Ersta sjukhem, ett liggsår som inte ger med sig, en infektion som sprider sig till blod och vitala organ, ett liv som släcks alltför tidigt och en änkeman som tvingas leva på färdiglagad portionsmat och gamla minnen under åren som skulle bli de bästa i deras liv. Jaha. Men innebandyträningen var åtminstone rolig.

Och sedan krascha

2008-08-24T12:22:00.000-07:00

Från Kabul till Kalifornien och tillbaka igen. Flyga Drake tar fram den Stora penseln och målar tavlan av ett Afghanistan under fyra årtionden av förfall. Ett tidspann där drakar hinner ersättas av ryska stridsvagnar, blommande jakarandaträd av amerikanska precisionsbomber och himmelska dofter av talibanernas diktatoriska påbud. Det är en djupt mänsklig film om mod, ånger och förlåtelse. Om vänskap som överlever dårskap. Om att förlora allt, men aldrig någonsin ge upp. Efteråt är det som om hela kroppen håller på att brisera av känslor. Ömsom skrattande ömsom gråtande vill man bara ut och bort från den där biosalongen, gräva fram allt var man har i byxfickorna och sedan sakta, närmast andäktigt, låta innehållet spridas för vinden.

Tut, tut!

2008-08-21T15:14:00.000-07:00

Här kommer sopbilen.

Tvålen

2008-08-20T00:18:00.000-07:00

Blunda och låt i tanken handen vila på en italiensk skinnjacka av bättre kvalitet. Lek lite med fingrarna över den handgarvade ytan; stark, spänstig men ändå len. Precis så känns min hud. Baddad i mjölk och honung under barndomsåren på gräddhyllan i Mälarhöjden. Alltid rakad med hyvel, skum och borste av finaste märke. Ångad, masserad, portömd och balsamerad på bad- och spaavdelningar över hela Europa. Sedan Margrethe gick bort förra våren brukar jag tänka: min hud är det enda jag har kvar. Nu ska du tvagas med olivtvål i Mälarens mjuka vatten.

Sveriges framtid

2008-08-19T13:51:00.000-07:00

Blickar som sveper oroligt över omgivningen, en Tupaclåt utan bas ur mobilhögtalare med spräckt membran, inget annat att göra än hänga. Två trumpna tonårspojkar sitter på en bänk utanför GBK:s klubbhus och delar ett paket kakor från Euroshopper. De slänger omslaget på bryggan, reser på sig och går. Dystopi, någon?

Tossan

2008-08-18T13:22:00.000-07:00

Vad jag heter spelar ingen roll, inte nu längre. Låt oss nöja oss med att jag fram till idag arbetade som mäklare, Skandiamäklare. Den amerikanska ekonomin har säckat ihop som en sufflé i vakuum, inflationskurvan pekar åt samma håll som råvarupriserna och lågkonjunkturen står för dörren. Det är på riktigt den här gången. Ingen liten fjärtdipp som då, hösten 04, när jag nyexad på första jobbet, i svettig kostym och vild panik, förgäves försökte trissa budgivningar i komplexen längs Södermalmsallén och Fatbursgatan. Om stagflationen är ekonomernas värsta mardröm så är den också min. Siste man tar med sig tossan.

Lördagsgodis, del 3

2008-08-16T11:45:00.000-07:00

Sen tog godiset slut :-( vi ba fuck it vi lägger påsen här och drar. CU på afterparty ung08 tonight babes XXX :-)

Lördagsgodis, del 2

2008-08-16T11:42:00.000-07:00

Sen ba gick längs bryggan ;=O folk bada hajja bada det måste vara freeezzing. Men vi hahah garva :_) när vi åt kola LOL LOL LOL skrek vi.

Lördagsgodis, del 1

2008-08-16T11:29:00.001-07:00

Asså, dan var helt ;-) Först var vi ba, jag och Ancha asså, vid Ormberget XXX var där och hans töntpolare ::___() vi liksom ba oooohh kom på värsta grejen, hade varit på icat å tjacka godis å Ancha liksom :-) hallå vad bli de om man kastar om _() bokstäverna på det här ????!! jag fatta noll ROLLON? OLLON? hahahaha neeej LOL osså RON då men mest LOL.

Äckli' och sur

2008-08-15T05:39:00.000-07:00

Stingslig, förbannad och elak. Jag käkar taggtråd och skiter kätting. Jag smaskar Kexchoklad och slänger papperet. Jag är en vandrande krutdurk i spräcklig gymbyxa och du gör bäst i att hålla dig undan.

En pizza i Gröndal

2008-08-14T15:28:00.000-07:00

Om jag bodde i Gröndal skulle jag ta min Hawaii här på klipporna varje dag. Bara sitta här och njuta av utsikten, den varma ananasen, fritidsbåtarna och solnedgången över Lilla Essingen. När pizzan var slut skulle jag slicka mina fingrar, vika kartongen till lämplig storlek och ta med härifrån. Om jag bodde i Gröndal. Men nu gör jag inte det. Jag är bara på genomresa från Ekensberg. Håll tillgodo med resterna, era stroppar.

Upphittad!

2008-08-13T14:25:00.000-07:00

Liten, gullig, gråspräcklig katt (sommarkatt?) med vita tassar omhändertagen på Ormbergsvägen. Återfås i papperskorgen nere vid vattnet.

Istället för återvinning: förvirring

2008-08-12T14:17:00.000-07:00

När finölen är slut ställer jag flaskan här, fyra meter från glasigloon. Frågor på det?

Självhatet

2008-08-11T14:57:00.000-07:00

Sponken, kröken, spriten. Jag älskar dig. Pirret när du överraskar mig på lunchen, den sugande oron i magen där du inte dyker upp på avtalad tid, dagarna då vi stannar hemma och bara är. Jag gillar änglar också. Men jag gillar inte vår fastighetsskötare, han som är satt att hålla ordning i grovsoprummet; batterier i holken, tidningar, wellpapp och elektronikskrot i därför avsedd behållare, grovsoporna längst in. GLAS, HÅRDPLAST, METALL OCH KARTONG FÅR EJ LÄMNAS HÄR! De här soporna är till dig. Jag hatar mina grannar också, och mig själv. Kanske allra mest mig själv ändå.

Källosorterat

2008-08-10T13:57:00.000-07:00

McDonalds miljöengagemang är bara sååå förljuget. Man slänger skräpet i en flott designad återvinningsstation i tron att muggar och Happy Meal-lådor mals ner och blir returpapp, att matrester, sugrör och servetter bränns och blir till fjärrvärme, och att isbitarna smälter, separeras från läskessanserna, renas och blir till Loka. I själva verket hamnar allt en och samma behållare som töms av Ragn-Sells tre gånger om dagen och körs till tippen. Det avslöjade en polare som fick timknäck på donken. Det här är min protest. Den lilla människans hämnd.

Ett rop på hjälp

2008-08-08T01:00:00.000-07:00

Om du ska dränka dig själv, betänk följande: det går inte. Så till vida du inte surrar en stor tyngd, en eu-moped, en sten, ett ankare, runt kroppen. När det är gjort måste du fråga dig själv: vill jag verkligen dö? Om svaret tveklöst är ja, lyder följdfrågan: vill jag att någon ska hitta mig? Ett ja här också påbjuder någon form av ledtråd, en antydan var dykarna ska börja leta. Exempelvis din ena sko.

Konsekvensanalys

2008-08-06T14:26:00.000-07:00

Den här kartongen är för stor för att gå ner i papperskorgen och för kladdig för att vika. Det får bli trottoaren. Så där ja, mätt och belåten, tillbaka till nätpokern.

Varmrökning

2008-08-05T14:24:00.000-07:00

Jag tar mig en cigg på klippan ovanför den där bryggan som någon jävel bestämt sig för att spärra av med grind och taggtråd. Fan vad förbannad jag blir, det får bli en till. Djupa, sugande bloss. En till. Och så en till. Fimparna kastar jag i frustration mot vattnet där jag inte får gå ner och bada längre. Här kommer det tomma paketet också, tjoo. Ta er i skitan, styrelsen i brf Mälarklippan.

Fördöljars

2008-08-04T15:04:00.000-07:00

Ah, god var den, issörjan med limesmak. God och läskande så här i värmeböljan. Jag lägger muggen här i klippskrevan med lite mossa på, så att man slipper se den. I alla fall från mitt håll. Nä, nu är det dags för middag, 13 bitars hämt från Svenska sushiköket. Mmm, gott. Hon ringer nog inte idag heller. Luktar jag svett? Kanske borde gå hem och tvätta mig.