måndag 24 augusti 2009

Missriktad välvilja

Visst, vid första anblick ser det jättegulligt ut. Ett barn har plitat ner ett livsbejakande nonsensbudskap på främmande språk, visserligen blandat versaler och gemener hej vilt, men i övrigt stavat korrekt och på det stora hela fått till en läsbar layout, komplett med rosetter i olika glada färger och ett utropstecken som verkligen gör skäl för sitt namn. Ett sådant här papper, inga problem. Men det räckte naturligtvis inte. Pappas nya färgskrivare var helt enkelt för lockande. Och budskapet, guuud vad fint ungar, för bra. Papperet med plattityden mångfaldigades och monterades upp med tejp från PS (Prisa Skräpet), vilket gjorde att "affischerna" tämligen omgående släppte från sitt underlag och singlade ner i rabatter, på gångvägar och i sandlådor. Så barn, konklusionen lyder som följer: jag försöker vara happy, men när jag ser sådant här blir jag lite worried.

torsdag 13 augusti 2009

Snälla!

Säg att du vann 10 miljoner på en skraplott där och då, eller att du fick ett dödsbud, eller att någon av juniorerna runt bordet satte en banan i halsen och fick köras akut till hospitalet, eller att grannen ringde och berättade att det sipprade rök ur er brevlåda, eller att det landade ett ufo på slänten ner mot Trekanten, eller att ni sprang iväg och sökte skydd för regnet men snart kommer tillbaka för att städa upp, snälla säg det.

Säg inte att ni bara bara åt lite mellis och sedan reste er och gick därifrån.

Yo!

Yoyoyo! Get your shit together, man.

måndag 10 augusti 2009

torsdag 6 augusti 2009

Locket på?

Jaha. Tillbaka i Gröndal igen. Spatserandes i godan ro på bryggan, tänkandes på än den ena (vattenskoter = tribal + långa jeansskjorts + tajt linne + en lite finare badtoffla + finnar på ryggen + aggressivitet + en kasse cash) än det andra (vattenskoter 1 möter vattenskoter 2 i full kareta. Vattenskoter 1 girar styrbord, vattenskoter 2 girar...öhvafan, babord). Ganska fint här ändå, i gamla Grönis. Inte så mycket skräp som man hade kunnat vänta sig. Några glasspapper, en engångsgrill (jamen kom med nåt nytt!), ett lattelock som någon nafsat nervöst i. Vad är grejen? Är det vädret? Lågkonjunkturen? Bloggen? Eller, herrejösses, det kan väl inte vara så att folk har tagit åt sig av Stockholms stads helt obegripligt dåliga skräpkampanj. Nåväl, jag borde väl vara nöjd antar jag. Samtidigt känner jag en pirrande oro i kroppen, för inte kan väl det här vara slutet? Inte ska jag väl tvingas lägga locket på nu?